Igår var jag på begravning. För någon som stod mig nära en gång i tiden. Aldrig känner man livet så starkt som i närheten av döden. Aldrig blir det så viktigt att leva, verkligen leva, som då. För det är ju just livets skörhet och förgänglighet som gör det så värdefullt. Det är döden som gör livet ovärderligt.
Jag har skrivit om det här förut, att man ofta tvingas snegla mot döden när man lever i skuggan av cancer. Det är jobbigt, det är smärtsamt, men det är också en gåva. Att ständigt bli påmind om sin dödlighet är en gåva eftersom det får en att leva. Att bli påmind om livets flyktighet, att vår tid här är begränsad, får en att värdera varje dag högt. Det får en att värdesätta sin livstid och inte slösa bort den på oviktiga saker. Det gör det också lätt att sortera bland vad man vill och inte vill, vad som är viktigt och oviktigt, eftersom allt blir på riktigt. Inga roller, värden eller prestationer, ingenting som egentligen bara handlar om egot, står i vägen när döden är närvarande. Det enda som betyder något då är lycka och kärlek. Att få göra sådant som får en att må bra och att få och ge kärlek.
Kärlek och lycka. Sammanflätade grenar av samma träd.
Det fina är att det aldrig är för sent. Det är aldrig för sent att börja leva med en medvetenhet om att livstiden är begränsad. Att leva som om döden faktiskt finns. Att välja lycka och kärlek. Att sluta drivas av jakten på ett högre värde och i stället låta dessa vara ledorden. Det är aldrig för sent att börja göra det vi vill. Det är aldrig för sent att vara sann mot sig själv. Det är aldrig för sent att sluta göra sådant som inte får oss att må bra.
Det är inte för sent.
Åh Lisa, du uttrycker detta så fint och klokt!
Ha nu en fin fortsättning på sommaren❣😎
Tack Milvi! Detsamma önskar jag dig – en härlig sommar (än är det mycket kvar av den!)
Kram!
Du skriver så fint, så rakt på sak och så sant, Lisa!
Tänkvärda ord som alla borde ta till sig.
Ta hand om dig!
Stor kram🙏🏼🌸
Tack Susanne! Hoppas resten av din sommar blir fin! Kramar Lisa
Trots att jag har arbetat i dödens närhet i nästan 10 år, mött människor som kämpar för livet mot det oundvikliga mött andra som känt hur orken tagit slut och nu bara längtar efter att det ska ta slut, trots detta trillar mina tårar av dina välformulerade ord som så sant beskriver vad livet innebär!
Tack för att du hjälper oss alla att förstå att det aldrig är försent!
Tack snälla för fina ord. Vad fint att höra att det berörde dig. Allt jag skrivit vet vi ju alla egentligen, vi är bara väldigt bra på att glömma bort det. Kanske för att vi inte tycker om att tänka på att livet en dag ska ta slut. För oss alla.
Kram!