Hur har ni det? Jag känner mig mycket bättre nu än sist jag bloggade. Jag tror det blev så tydligt när vi kom hit att mitt liv går in i en ny fas, en utan cancerbehandling, och hur fantastiskt det än känns så finns det som sagt en rädsla i det också. Men jag börjar nog vänja mig vid tanken och kanske, kanske är jag på väg att lära mig hur jag ska hantera rädslan. Känns som om jag kommit ett pyttelitet steg på vägen i alla fall. Jag känner mig i alla fall gladare och mindre orolig just nu.
Vide stormtrivs i skolan och det gör mig så glad. I hans förra skola var han konstant frustrerad och uttråkad. Dels för att de alltid pysslade eller ritade så fort de skulle göra något – han gillar inte något av det – och dels för att han sällan fick lära sig något nytt. Han kunde redan allt det de gjorde. I den här skolan har de förstått hans behov och försöker tillgodose dem. Varje morgon får han några science-uppgifter av sin lärare, som är i nivå med vad han kan och vill lära sig om, exempelvis om gravitation eller svarta hål. Samma sak när de får glosor eller matteuppgifter, då får han några uppgifter som är lite svårare.
Jag hade inte förstått den här sidan av skalan förut, innan vi fick Vide. Att barn som har svårigheter behöver en särskild sorts undervisning vet man ju, och det pratas mycket om det, men har man väldigt lätt för sig kan det också ställa till problem. När undervisningen är för lätt och man inte blir stimulerad så blir man uttråkad och frustrerad. Dessa barn kan till och med få en stark känsla av meningslöshet och bli deprimerade. Vide sa ofta det förut; att allt kändes meningslöst. Precis som vissa har mycket energi som de behöver få utlopp för genom att röra sig fysiskt, och andra behöver uttrycka sig kreativt för att må bra, så behöver han få lära sig saker. Han behöver stimuleras intellektuellt. Det är ett faktiskt behov hos honom har vi förstått mer och mer ju äldre han blivit. Det är därför han prenumererar på Illustrerad vetenskap, för det är omöjligt för oss att stimulera honom hela tiden. Särskilt inom hans favoritämne vetenskap. Hur lätt är det liksom? Men nu blir han alltså ordentligt stimulerad i skolan, vilket ju är det allra bästa.
Han har nu fått sin efterlängtade kavaj också. Den pratade han om redan i Sverige att han ville ha. Jag vet inte riktigt varför, men han hade verkligen fastnat för den. Så i fredags var det en extra stolt kille som gick till skolan.
Nu har det börjat bli lite kallare här. För första gången har vi behövt sätta på oss en tjockare tröja. På morgonen och på kvällen, på dagen är det fortfarande varmt. Vet inte varför jag alltid rapporterar om vädret förresten? Kanske för att det är den frågan vi får från Sverige nuförtiden. Vad har ni för väder där?
Tuva har varit här och hälsat på också, i tio dagar. Det var väldigt mysigt att ha henne här, Har saknat henne så det gjort ont i hjärtat. En kväll gick vi till en restaurang som ligger på stranden. Där satt vi och åt medan solen gick ner. Det var nästan overkligt fint. Hon åkte hem för några dagar sen så nu känns det lite tomt här. Men vi ses i jul igen och tills dess finns ju i alla fall FaceTime. Jag är numera den jobbiga mamman som tjatar om att hon ska ringa haha.
ja vad fina ni är, ja måste vara roligt att flyttat till annat ställe, än i Sverige?
och här i Flen, en timme från sthlm, så är det sol just nu, i oktober, , men varmt
för årstiden.. men kylan kanske kommer?
ja fint med havet..
kram till er!
Så roligt att höra att du känner dig lite gladare. Jag kan verkligen föreställa mig att det är en omställning att vara färdigbehandlad samtidigt som det kan dyka upp tankar och rädslor omkring det som varit. Men du verkar kunna hitta bra strategier även för att hantera även jobbiga tankar och situationer, det är en stor tillgång. Sedan förstår jag att ni är glada över att det funkar så bra för Vide med skolan. Han verkar ju vara en riktig liten ”professor” och då är det ju underbart om skolan förstår hans behov av stimulans genom att lära sig nya saker! Härligt också att Tuva kunde besöka er, jag förstår att man längtar även efter sina stora barn. Jag märker hur jag själv funderar och ibland oroar mig över våra barnbarn (egentligen Ragnars barnbarn – jag har ju faktiskt inga egna barn…) ibland, trots att de båda tjejerna numera är tvåbarnsmammor på 26 resp 28 år! De är vuxna och kloka men vi längtar ändå efter dem och vill gärna veta hur de har det! Vi träffar dem nästa helg då det blir lite kalas för det äldsta barnbarnets små döttrar som fyller fyra och sju år i dagarna. Det blir livat!😀 Den här helgen har vi varit en sväng till vår lilla stuga utanför Flen, men vi åkte hem igår igen eftersom det skulle bli en hel del regn både igår och idag. Det har regnat Ganska mycket under de senaste veckorna, så vi börjar så smått längta efter att åka till Spanien och solen och värmen på dagtid. Så det är intressant att läsa det du skriver om vädret! Hoppas att ni får en bra kommande vecka❣️😁
Skönt att du mår bättre! Vad roligt att Vide trivs så bra i skolan, man kan ju undra vad det ska bli av honom när han blir stor. Är det en engelsk skola han går i?
Kul att din dotter kom ner och hälsade på, förstår att du saknar henne.
Här är det höst och löven är så otroligt färggranna i år, men nu ska det bli blåsigt och regn så då blir väl träden kala. Då får man tända ljus och ha mysigt inne istället.
Ha en fortsatt bra vecka!