I fredags var jag och provade peruker. Man får ett bidrag på femtusen kronor från landstinget att köpa en för, så jag tänkte att jag lika gärna kunde skaffa en. Att ha någon gång när jag kanske vill smälta in lite eller så. Jag valde just det här stället vi var på för att det var en frisörsalong och inte bara en ”perukshop”. I min enfald trodde jag att det betydde att de kunde färga eller klippa till en peruk så den blev mer som jag ville ha den.
Det kan man inte.
Syntetperuker tål typ ingen värme alls. Det går förstås med en peruk av äkta hår, men de kostar runt femton tusen kronor och det skulle jag aldrig betala för något som är högst tillfälligt och som jag inte ens vet om jag kommer använda.
Jag trodde också att det skulle finnas alla möjliga, moderna peruker eftersom kvinnor i alla åldrar får cancer och cellgiftsbehandling. Jag tänkte att det kunde vara roligt att prova lite olika frisyrer. Kanske skulle jag äntligen kunna prova att ha rosa hår som jag varit sugen på länge till exempel?
Haha så fel jag hade. Vilken besvikelse det blev.
För det första hade salongen kanske femton peruker. Alltså totalt. Varav de flesta var med långt hår, och jag passar inte alls i långt hår. Sen var de flesta också mörka och jag var ute efter en blond. De hade bara två korthåriga så jag provade dem. Den ena var grå. Alltså tant-grå. Och den andra en odefinierbar nyans av brun och såg ut som en hjälm på mitt huvud. Den på bilden här nedanför ser ganska fin ut så här, men det var den inte. Tro mig.
Så vi tittade på små bilder i en katalog och försökte hitta någon där som skulle kunna passa mig, som hon då skulle beställa hem så jag kunde prova. Alltså små, små bilder som inte ens visade alla färgalternativ eller flera vinklar. Så jäkla stenålder tänker jag så här i efterhand. Beställa utifrån en liten bild i en katalog? Varför åtminstone inte ha en hemsida där man kan ladda upp en bild på kunden och prova perukerna ”virtuellt”?
Det slutade i alla fall med att hon som hjälpte mig att prova beställde hem fyra stycken peruker som jag skulle komma tillbaka för att testa. Men redan i bilen på väg hem så kände jag bara nej.
Jag vill inte.
Jag vill inte ha på mig en peruk som aldrig kommer se ut så som jag vill. Det känns bara fel. Om man ska ha något som känns helt fejk på huvudet, så ska det ju i alla fall se bra ut. Vad är det för mening annars? Nej, jag har hellre mössa eller sjal på mig. Eller går skallig om jag är inomhus. Det finns såklart andra ställen med fler peruker att prova och så där, men det spelar ingen roll. Jag vill inte ha någon. Det är inte jag. Känns ju skönt att få insikt i det alla fall.
Min fina stubb har börjat glesna rejält nu, det dröjer nog inte så länge tills jag är helt skallig. Men det är faktiskt helt okej.
