I fredags fick jag min sjätte cellgiftsbehandling. Jag fasade som vanligt för det dagen innan, för det var den första dagen på hela veckan som jag mådde ganska bra. Då vill man ju inte bli dålig igen så klart. Men jag hade något att se fram emot denna gång i alla fall för min kompis Siri skulle komma till sjukhuset och hålla mig sällskap.
Vi har träffats så sällan de senaste åren eftersom jag varit dålig, så det var fint att få umgås lite. Peter satte sig i kafeterian och jobbade så länge istället. Tiden gick väldigt fort. Vi pratade i ett och de dryga två timmarna rusade förbi.
Jag har fått eksem av plasten som täcker min picc-line, venkatetern som jag får cellgifterna i. Det har kliat så sjukt mycket. Nu satte sköterskan plasten på ett annat sätt så den här delen av huden ska få vila. Skönt, men nu har det börjat klia på huden där plasten sitter nu … suck.
När jag var klar så gick vi ner till Peter och så åt vi lunch tillsammans. Mysigt. Så härligt att ibland få göra saker som inte andas cancer alls. Jag fick massa fina sjalar och örhängen och te och annat av Siri. Jättefina saker, men det allra finaste är att hon liksom gått och handlat allt det och tänk på mig, på vad jag behöver och har nytta av nu <3 Tacksam över att ha en sådan vän.
Under behandlingen så hade jag den där unga killen jag träffade en annan gång i sängen bredvid mig. Vi pratade lite mer den här gången. Om att må illa och tycka allt smakar konstigt, till och med vatten, och den mentala whiplashen det blir av att få ett cancerbesked. Jag har tänkt mycket på honom de här dagarna. Det fanns en så rå smärta i vissa saker han sa. Jag hoppas han har någon att prata med. Om jag träffar honom igen ska jag ge honom mitt nummer.
Kjære, kjære deg ❤️
Jeg er selv nakkeoperert, og avstivet fra c4 til c7, og har sterke nervesmerter fra rot c6 og c7.. Har fått så mye glede, støtte og inspirasjon av å følge deg. Fra i mars til i dag, har jeg, med ukers mellomrom vært innom din blogg i håp om en oppdatering via ett nytt innlegg.
I dag fikk jeg ett lite sjokk, mitt hjerte tok ett hopp og jeg er helt tom for ord.
Noen ganger er ord fattige og jeg vet ikke hva jeg skal skrive, men sender deg og dine alle mine beste tanker og varme.
Det heter at man får ikke mere enn man tåler, og du er en vanvittig sterk person som virkelig blir satt på prøve. Støtter deg i at med kjærlighet så slår man alt, heier på deg (nok en gang) og sender all støtte og positive vibes som er mulig via en slik kommentar i en blogg. <3
Håper vi lesere klarer å gi deg noe ekstra styrke!
Hej!
Ja läste att du var inne på behandlingen just nu. och hoppas att dessa behandlingar snart är slut…vet själv hur det känns. Försök att se framåt, och att du mår bättre
och bättre..
Stor Kram Anki