Nu regnar det här hos oss. Det är lite mysigt att höra regnet smattra mot verandataket.
De senaste dagarna har jag haft lite bloggkramp, inte haft en aning om vad jag ska skriva. Vi har inte gjort någonting som jag kunnat berätta om heller. Jag har vilat mycket, men faktiskt också varit på benen en hel del. Vi har gått promenader med Harry, Vide har cyklat och byggt lego, Peter har snickrat och jag har läst böcker och skrivit. Fortfarande har jag inte kraschat. Om det inte blir totalt bakslag av det här så är det ett enormt framsteg. 
Jag satte på mig ett halsband igår som jag inte haft på länge och det sitter annorlunda, stramare. Så jag måste ha blivit grövre om halsen och nacken. Vågar inte tänka så mycket om det än, men är försiktigt optimistisk.
När jag får må så här så kommer jag på mig själv med att vädja tyst inom mig:
om jag bara får må så här så är det helt okej, då är jag nöjd. Snälla, låt mig få må så här. Det gör inget om jag har ont, bara jag kan hålla upp huvudet och inte får feber.
Som om jag köpslår med Gud eller något. Allt jag ber om är att få må bra, resten kan jag ordna själv. Jag vet att jag skrivit det förut, men är du som läser det här frisk så har du verkligen fått en gåva. Var rädd om den, värdera den högt. Du har fått allt. Hela världen. Du har fått det som aldrig går att köpa. Det som är mer värt än något annat. Du har fått frihet. Frihet att göra vad du vill. Frihet att besanna dina drömmar. Frihet att skapa det liv du vill ha.
Jag vet att det är lätt att se en massa hinder – jag gjorde det själv en gång i tiden – men det är väldigt få hinder som inte går att ta sig förbi. Som inte går att rasera. Men det du inte har är oändligt med tid. Det finns inget sen, det finns bara nu. Allt vi vet att vi har är nuet. Allt annat är bara en gissning. Tror du inte jag pratade om allt jag skulle göra i livet? Alla platser jag ville se. Saker jag ville prova eller lära mig. Sen. Men för mig försvann det där sen. Gradvis och ändå plötsligt. Som jag ångrar nu att alla dessa år då det var möjligt – de slösade jag bort på ingenting. År då jag mådde bra och faktiskt kunde göra vad jag ville. Jag såg inte då hur värdefull min tid och hälsa var.
Gör inte samma misstag som jag.
Kjære Lisa !
Jeg er så glad for at du har fått bedre dager, at du klarer mer og sitter mer oppe, får lese bøker igjen og kan skrive (takk og lov at du skriver- du skriver så uendelig vakkert og klokt), og jeg er så inderlig glad for at du kan gå og promenera – som er et herlig ord i Sverige men som vi dessverre ikke bruker i Norge.
Jeg kunne ønske du kunne fått alt du ønsket deg i hele verden. Du er et så nydelig menneske og en vakker klok sjel.
Det er så riktig det du skriver, og jeg måtte tørke tårene da jeg leste bloggen din i dag. De som er friske har alt og de må våkne og se at de har fått den aller største gaven som finnes, og at det er så viktig å gjøre det man drømmer om. De har så mange muligheter de aldri må ta for gitt, men leve her og nå. Det er alt vi har.
Takk for at du er den du er ! <3 Klem
Tack Kari ❤️ Så fina ord, som alltid. Jag är så glad att du läser min blogg och lämnar dessa kommentarer. Det gör hela min dag!
Jag är djupt tacksam för att jag kan läsa och skriva nu, och faktiskt kunna börja röra på mig mer. En dag hoppas jag vi båda är fria att göra vad vi vill. Vi får aldrig ge upp hoppet.
Kramar och kärlek ❤️