Idag har jag rätt ont i nacken faktiskt. Jag har varit ute och gått mycket de senaste dagarna och kvällen när Jonas var här satt jag ute på verandan länge, så det är inte så konstigt. Jag märker i alla fall att det krävs mer och mer för att nacken ska bli trött eller börja göra ont, så det är ju bra. Än så länge känner jag mig inte sjuk heller utan har bara ont, vilket är tusen gånger lättare. Ska ta det väldigt lugnt i några dagar nu. Bara läsa och vila.
Så länge det rör sig framåt är jag nöjd. Snart har det gått ett halvår sen operationen, om ytterligare ett halvår kanske jag klarar betydligt mer. Det är märkligt det där med tiden, när man varit sjuk så länge som jag har får man ett annat förhållande till den. Jag tycker inte några månader är någonting, men minns att jag en gång i tiden kunde bli frustrerad efter en vecka i sängen.
Jag är så glad för att sjukgymnastiken går bra! Den går så försiktigt framåt och hittills har jag inte fått några bakslag av den. Det är så tillfredställande att kunna göra något aktivt för att bli bättre. Än så länge jobbar jag bara med nedre delen av ryggen/bäcken/core, men ser fram emot när jag ska börja med nacken och övre delen av ryggen.
Efter frukosten imorse hittade jag förresten de här två i vår säng. Lika morgontrötta båda två.
