Igår låg jag i sängen hela dagen. Peter var borta några timmar så Vide och jag tittade på film. Tack vare att jag hade tagit det så lugnt hela dagen så mådde jag ganska bra på kvällen. Så när Peter la Vide satte jag på mig gympaskorna och kragen och gick ut.
Kvällsluften var ljummen och det var nästan skymning. Jag tog vägen förbi stallet och runt hagarna.
Dofterna avlöste varandra. Först den tunga, lite söta lukten av schersmin, sen doften av hö nere vid stallet. Det var som att dricka ett sommarkoncentrat och bli smått berusad av det. Jag kände mig så genuint lycklig, ut i varje fingerspets.
Jag vet att jag förut i mitt liv inte skulle ha känt så starkt av en vanlig promenad en sommarkväll, och det är verkligen en gåva att uppleva det som jag gör nu. Totalt närvarande och med alla sinnen. Jag är så tacksam för det.
Jag tänkte för mig själv att skulle jag bara få gå en sådan här promenad varje dag så skulle jag vara lycklig. Jag skulle inte kräva någonting mer. Så är det förstås inte, men just där och då var det ett fullkomligt ögonblick.
