Idag har jag pratat med min vän i Kalifornien och en annan vän i Spanien. Två starka och fina kvinnor som jag har lärt känna för att de är i liknande situationer som jag. Till dem kan jag skriva vad som helst, när som helst. Jag vet att de aldrig dömer mig och att de alltid förstår. Jag behöver inte förklara mig och aldrig försvara mig. Jag kan prata om mörka tankar utan att de blir förskräckta eller obekväma. Vi kan skämta om oss själva och våra svårigheter.
Det är fantastiskt hur människor i samma situation världen över stöttar och hjälper varandra. Människor som aldrig har träffats. Det är någonting särskilt med att lära känna varandra på det sättet, man kommer varandra nära så fort. Finns ingen is att bryta, inga murar att riva.
Jag är så tacksam för att jag har ett helt community att vända mig till med frågor eller när jag behöver stöd. Jag är så tacksam för mina vänner som finns där för mig trots att vi aldrig har träffats. Trots att de själva är i oerhört svåra situationer. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi en dag kan vi träffas på riktigt.
Maj and Nicole; I love you.
