Vet ni vad som hände idag för exakt tre år sen? En liten ledtråd …
Jag opererades i Barcelona!
Haha ännu en operations-årsdag. Är det inte bröst så är det nacken.
Tänk att det gått tre år. Men ja, det känns länge sen nu faktiskt. Tänk vad långt jag kommit sen dess. Tänk att min kropp nu kan hålla upp huvudet, liksom helt av sig själv. Något som jag bara kunde drömma om för tre år sen, och som jag nästan hade svårt att ens föreställa mig. Tänk att jag är fri. Tänk att så många andra med misstänkt Craniocervical instability googlat, hittat hit och sen också fått hjälp av Dr. Gilete och Dr. Oliver. Ibland är Internet en bra grej.
Och tänk att ni hängt med sen dess! I tre år. <3
Jag vet att jag, samtidigt som jag berättade att jag fått bröstcancer, skrev att nacken var dålig igen. Att jag var rädd för att jag skulle behöva en till opereration. Jag har aldrig riktigt förklarat det där, tror jag. Men så här i efterhand kan jag se vad det var som hände.
I flera månader innan cancerbeskedet var jag så himla trött (på grund av cancern antar jag, men det visste jag ju inte då) så jag låg ner mest hela tiden. Jag sov helt orimligt mycket på ett dygn. Även om jag brukar bli tröttare på vintern så var det här extremt. Och med så lite träning för nackmusklerna, som jag just lyckats stärka, blev de försvagade igen. Och då kändes huvudet tungt igen. Vilket jag då misstog för instabilitet. Så fort jag slutade ligga ner hela tiden, vilket ironiskt nog blev fallet tack vare cancern, eftersom jag var iväg på behandling eller undersökningar hela tiden, så blev musklerna starkare igen.
Att vara stelopererad i nacken är krångligt och gör i sig att man får ont en del. Vi är ju inte gjorde för att inte ha mobilitet där. Försöker jag till exempel stå vid diskbänken och skära grönsaker eller något sådant så får jag ont efter. För att jag försökt titta ner fastän jag egentligen inte kan det riktigt. Rör sig mitt huvud av någon ”extern kraft”, så som kraftiga krängningar i en bil, eller en hårdhänt frisör, så får jag ont. Jag måste sitta ner när jag lagar mat, så att jag snarare tittar framåt än nedåt, och jag måste alltid försöka hålla huvudet i en position som är rakt ovanför resten av ryggraden. Vilket gör att jag alltid måste sitta helt rak i ryggen. Så att sitta i en soffa och hänga är svårt. Då måste jag i sådant fall halvligga så att huvudet vilar helt. Nu har jag tränat upp mina ryggmuskler ganska bra så oftast orkar jag sitta rakryggad rätt länge. Men det tog ju ett tag.
Det blev många blogginlägg dagarna runt operationen. Här är några länkar om ni vill läsa om dem:
Oh Lisa, det är ju inte klokt vad du (och de dina) gått igenom under de senaste åren! Men så roligt det är att höra hur det funkar nu, även om jag inser att det är besvärligt med det som stelheten i nacken medför. På bilden ser man nu en vacker kvinna, som ser glad och strålande ut. Det är glädjande att se!
Ragnar och jag är i Benalmadena och har det bra. Den lägenhet vi hyrt har visserligen lite klen uppvärmning, men nu har vi förstärkt med ett extra element och dessutom hittade vi idag till en av vedhandlarna i Fuengirola, så nu kan vi elda en brasa i öppna spisen när det känns ruggigt. Varje tisdag och torsdag går jag på nybörjarkurs i spanska, det är roligt och det är en trevlig grupp med humoristiska människor vilket förstärker nöjet.
Nu önskar vi er ett god fortsättning på våren och en trevlig helg! Kram från Milvi
Jag är så glad över att din nacke inte känns lika tung längre. Att du är fri från cancern och kan äntligen få leva igen! Förstår att det måste vara svårt att ha nacken helt stel i vissa situationer. Den 9/3 gör jag en likadan operation av min nacke. Är så tacksam för allt du skriver och berättar. Det underlättar så oerhört mycket att få läsa hur det verkligen är. Måste vara underbart för dig att få vara i värmen under vintern. Känner du av skruvarna när det är kallt? Har läst att en del gör det. Ser fram emot ditt nästa inlägg! Kram! // Ulla
Tänk så många utmaningar du fått gå igenom i ditt liv. Jag beundrar din kraft och enorma livsvilja, du sprider styrka i din blogg. Hoppas allt är bra med dig och din familj, ser fram emot att få fortsätta ta del av dina tankar och hur du mår.
Mvh. Ann
Hej Lisa,
Kikar in varje dag i hopp om att du ska ha uppdaterat. Nu bara måste jag lämna avtryck och höra hur det är med dig. Jag hoppas du och din familj är okej och att du snart skriver här i bloggen.
Saknar dig och dina inlägg.
Kram Malin
Hej Malin! Vad gullig du är. Känns fint att vara saknad 💗Jag jobbar på ett inlägg nu, kommer upp senare idag – förhoppningsvis (om inget krånglar). Kram så länge