Idag är det ett år sen jag gjorde den första mastektomin, alltså då cancerbröstet opererades bort. Känns som vanligt både väldigt länge sen, men samtidigt som det bara var några månader sen. Så här såg det ut då. Tycker det här kortet är så roligt, det här var alltså vad som mötte Peter när han fick komma in till mig.
Haha.
Jag minns också första gången jag tittade på mig själv i spegeln, utan förband. Det var en chock. Jag tyckte jag såg stympad ut. Det går liksom inte att förbereda sig på att se sig själv med en kroppsdel mindre.
Men
man vänjer sig. Man tror inte det, men det gör man. Nu har jag inga bröst alls och har vant mig vid det. Tänker sällan på det. Är väldigt trött nu men ska skriva mer om det någon dag för jag tycker det behöver sägas. Jag tycker det är synd att det sällan presenteras som ett alternativ för de som står inför mastektomi. Att man faktiskt kan välja att leva utan bröst och ge sig själv en chans att vänja sig vid det.
Hoppas ni har en fin fredagkväll. Har inga fina kort, men här är i alla fall jag och Vide, lite suddiga och trötta, men glada. 
Hej Lisa! Så roligt att höra av dig! Jag borde ha skrivit något redan vid ditt förra inlägg, då du nämnde ”klimakteriebesvär” som en följd av den behandling du fått. Jag ville aldrig ta östrogen när jag var i klimakteriet. Av en tysk väninna blev jag tipsad om Remifemin, ett växtbaserat naturmedel som hon hade blivit hjälpt av. (I Tyskland är ju läkarna mer positivt sinnade mot naturmedel och det händer även att patienter får sådana preparat på recept som subventioneras av sjukförsäkringen. Dock vågar jag inte säga om det gäller Remifemin, det vet jag inget om.) Jag använde Remifemin under en tid när jag var i klimakteriet och jag tyckte det hjälpte mig. Men som alltid, det är nog bra att kolla noga så att det inte kolliderar med annan medicin eller är olämpligt på annat vis… Jag ville ändå berätta.
Ragnar och jag har nu varit i Benalmadena strax öster om Fuengirola sedan 15/12. I år har vi inte haft samma tur med vädret som förra året. Då fick vi regn en gång – en natt. Men vi har ju ändå haft tur som inte drabbats av annat än regn och blåst. Eftersom vi ska vara här ett tag har jag börjat på en nybörjarkurs i spanska – två lektionstimmar varje tisdag och torsdag. Det är roligt men inte så lätt! Men jag försöker tänka snällt mot mig själv att jag åtminstone försöker!☺️
Hoppas nu att väderprognosen stämmer och att det ”vanliga vintervädret” återkommer om några dagar.😎 Då ska vi åter åka på lite utflykter. Gärna upp i bergen i de små byarna, det tycker jag mest om!
Nu önskar jag dig och hela familjen en avkopplande och trevlig helg!😘
Hej!
Vilket år! Men du lever!
Härligt!
Stor kram och grattis!
Annika Gustad
Hej!
Så mycket du har gått igenom! Det känns så gott i hjärtat att veta att ni nu har det bra och kan njuta av tillvaron igen!
Kram!
Ulla
Jag har ju följt dig länge och blivit inspirerad. Nu har min man blivit svårt sjuk och jag kan relatera ännu mer till dina inlägg. Hoppas att 2020 ska bli ett bra år för oss alla, sjukdomar till trots! Kram!
Åh så tråkigt att höra 🙁 Ja, hoppas 2020 är vårt år! Massa kramar, kärlek och styrka 💗