Vet ni vad det är för dag idag?
Det är exakt ett år sedan jag fick veta att jag hade cancer. För ett år sen var jag skräckslagen och förkrossad. För ett år sen hade jag sådan stark ångest att jag svimmade några gånger. För ett år sen visste jag inte om jag bara hade några månader kvar att leva. Jag vet inte om det känns som om det gått väldigt fort, eller otroligt långsamt. Både och, på något konstigt sätt. Det är mycket som hänt under dessa tolv månader.
Jag har behandlats med två olika typer av cytostatika. Den första varje vecka i nio veckor, och den andra var tredje vecka i nio veckor. Mår illa bara jag tittar på bilderna från den tiden. Sen har jag opererat bort cancerbröstet och en lymfkörtel. Jag har strålats sexton gånger. Varje vardag i tre veckor åkte jag fram och tillbaka till Södersjukhuset. Puh, det var kämpigt. Till sist har jag opererat bort mitt friska bröst, för att slippa vara asymmetrisk, men framförallt för att minimera risken att drabbas av ny cancer där.
Jag har tappat håret, ögonfransarna och ögonbrynen och fått tillbaka dem igen. Jag har sett väldigt sjuk ut. Jag har känt mig stympad. Jag har känt mig stark, och svag. Jag har varit väldigt ledsen och rädd. Jag har varit lycklig.
Och nu är jag snart på andra sidan av alltihop. Har bara fyra Herceptinbehandlingar (antikropp) kvar. Hoppas av hela mitt hjärta att jag är klar med cancer sen. För gott.
Tack till er som varit med på hela resan <3 Och till er som varit med en bit också för den delen <3
jo jag läste vad du hade gått igenom..skönt att det är över..eller hur? Jo man känner sig mörbultad under tiden..vet hur det känns, för jag själv hade en annan sorts cancer..+cellgifter..men är friskförklarad från detta. Ja nu får du hålla dig frisk.
och sköta om familjen..och framförallt tänka på dig själv
Kram..
Det är ett under att du över huvud taget kan stå idag, efter allt du gått igenom, jag tycker det är beundransvärt. Jag hoppas du får vara frisk nu och njuta av livet i Spanien med din familj och gulliga vovve. Kram