Förra veckan var jag och Tuva på Drottningholm slott. Det var hennes födelsedagspresent till mig. Det var mysigt att åka iväg själva, men jag var inte på topp den dagen. Kände mig rätt slut och alla trappor tog ännu mer på krafterna.
Både jag och Tuva älskar slott. Och kyrkor. Vi var på Skokloster slott i vintras och jag gillar det mycket mer. Ingen av oss tyckte ärligt talat att det var så roligt att gå runt på Drottningholm. Vi försökte analysera varför, det är ju ett jättefint slott, men det är på något sätt så opersonligt. Det känns som ett museum. Knappt några möbler heller.
Jag tror att det som vi gillar med slott är inte själva arkitekturen och så vidare, utan när man känner att man kliver in i en annan tid, hos de som bodde där då. Den känslan fick vi inte alls där. På Skokloster däremot kan man nästan känna energin från de som levde där, och kanske fortfarande dröjer sig kvar … Vi pratade mycket om att vi inte var rädda för spöken någon av oss innan vi kom in på Skokloster, men i vissa rum fick vi både en obehaglig känsla. Som om vi inte var ensamma. Kanske berodde det lite på att vi stannade kvar och pratade med guiden och hon berättade en massa om vad de i personalen varit med om haha.
Men det var en fin dag med min lilla tjej som inte är så liten längre.
