Det känns som om jag alltid börjar med att skriva det här men; förlåt för tystnaden här på bloggen. Vi har haft så mycket att fixa med innan visningarna av huset så all min ork har gått till det. Jag har varit helt slut, ärligt talat. Inte för att jag gjort ens i närheten av så mycket som Peter har, men för att jag gjort betydligt mer än jag brukar och orkar, egentligen.
Den allra värsta strålningströttheten är borta, men så fort jag anstränger mig märks det att kroppen är slutkörd. Plötsligt tar jag liksom bara slut. Då orkar jag knappt ens stå på benen, eller lyfta armarna, och bara måste lägga mig ner och vila. Länge. Sist jag var på behandlingen sa de att man kan vara trött i över ett år efter en cancerbehandling, sådan påfrestning för kroppen är det.
Nu har vi alla fall haft två visningar och förhoppningsvis behöver vi inte plocka undan och fixa som två galna personer med svår städmani igen. När man väl har gjort det vill man ju inte göra det igen, så emellan visningarna försöker man att inte ta fram grejer och det är lite svårt att leva … ja, utan grejer.
Imorgon ska jag äntligen till kirurgen för att prata om det andra bröstet. Jag hoppas jag får en tid för operation då. Men det är som vanligt, jag både vill och inte vill opereras. Har egentligen ingen lust alls att gå igenom allt vad det innebär med smärta och oro och allt sådant. Men samtidigt vill jag ha det gjort. Jag vet att det med största sannolikhet inte pågår någonting cancerrelaterat alls i det bröstet, men det känns ändå som att gå runt med en tickande bomb. En bomb som när som helst kan explodera och på nytt spränga mitt liv i tusen bitar. Jag förstår inte ens hur jag skulle kunna leva med det kvar. Är så glad för att jag får ta bort det, trots att det är friskt. Verkar inte vara så överallt i Sverige. Vissa har skrivit till mig att de velat ta bort båda brösten, men inte fått.
Tack förresten för alla fina kommentarer och lyckönskningar om vår flytt. Det känns så stort och fint, och väldigt spännande. Vi har älskat att bo här, men det är dags att göra något annat. Jag har legat innanför dessa väggar i många, många år och så länge jag fortsätter göra det kommer det alltid kännas som om livet är detsamma. Som om inget har förändrats.
Det finns en hel värld därutanför som jag förut bara kunde drömma om och nu när vi faktiskt kan ge oss ut i den så tänker vi passa på. Är det något vi har lärt oss av allt det här så är det att inte ta livet för givet. Vill man göra något ska man göra det nu. När det är möjligt. För man vet aldrig om det är möjligt sen. Man vet inte ens om det finns något sen.
Det är en gåva att ha möjligheten att välja. Att vara frisk nog för att kunna göra som man vill. Att ha sin hälsa är att ha frihet. Frihet att välja hur sitt liv ska se ut. Jag är inte frisk, långt ifrån, men för första gången på länge är jag fri.
Hej du starka kvinna 😍
Jag har följt dig länge men aldrig kommenterat det du skrivit. Nu kände jag dock att det var dags. Alltså, du måste vara ”stålkvinnan” så otroligt mycket du gått igenom – och även din familj – vilken otrolig styrka ni har.
Jag vill bara ge er lyckönskningar på vägen mot nya ”äventyr”. Önskar er av hela mitt hjärta, allt gott i framtiden.
Kram och lycka till 😍
/Lena
Hej Lena!
Vad roligt att du läst bloggen länge och nu säger hej ☺️ Tack snälla du för dina fina ord och lyckönskningar! Och tack för att du läser 💗 Sköt om dig!
Många kramar
Lisa
😍💖
Hej!
Ja tack för ditt mail…jag blev så glad när det kom ett mail ifrån dig..och jag visste
ej..ska ni flytta. och ska ni flytta till annat hus eller lägenhet..långt bort? Vill gärna
att du skriver om du orkar…sen senast nu , har du på börjat någon mer operation?
ja nu går vi åt rätt håll med väderleken, här där jag bor i Flen, är det soligt, nu ändå. Det ska bli lite varmare, men bra om det inte blir lika varmt som förra året, då var det lite för varmt..men man fick doppa sig ibland…
tänker på dig! Hör av dig! Stor kram
vill att du hör av dig, där du bor nu, eller när du flyttat..
kram
Underbart att du /ni ska ”ta språnget”, det har allt att ge, jag vet jag har gjort det några gånger. All lycka till er.
Barbro
Hej.
Vilken otrolig människa du är.
Du är beundransvärd, alla motgångar du måste gå igenom och ändå sprider du sån livsglädje, värme och glädje.
Lycka till med er flytt, ta hand om er fina familj och njut av livet. Du/ni är värd allt gott.
Jag är en 3-barns mamma som har följt din blogg länge och hoppas med hela mitt hjärta att du fortsätter skriva än fast du flyttar.
Jag är själv reumatiker sen många år, och du har hjälpt mig många gånger att förstå att det alltid finns hopp och att jag själv kan påverka min egen livsglädje. Vi lever bara en gång och det här livet ska vi ta tillvara på.
Varma hälsningar från Ann.
Hej Ann!
Vad glad jag blir av att läsa det du skriver! Tack snälla för att du berättat. Inget gör mig gladare än att höra att jag kan hjälpa nån annan. På ett eller annat sätt kommer jag skriva, det lovar jag.
Sköt om dig och ha det alldeles fantastiskt underbart!
Många kramar
Lisa