Jag bloggade inte så mycket när vi var i Estepona och en sak jag inte skrev om alls var nyårsafton. Eftersom jag, som ni vet, varit sjuk i flera år så har vi liksom inte firat nyår på många, många år. Förra året skulle vi göra det, då var vi ju också i Spanien, men då var vi tvungna att åka till akuten med Vide natten innan, så vi orkade helt enkelt inte vara uppe så länge. Men det här året kunde vi äntligen fira lite. Vi lyckades med nöd och näppe vara vakna till tolv, eller det var jag som var mest trött faktiskt, Vide klarade sig bättre. Jag var tvungen att ta en tupplur på soffan vid tio.
Vid halv tolv gick vi till torget nedanför klocktornet, där många Esteponabor samlas på nyårsafton. Där var det några som uppträdde, som dansade och sjöng allt från Robbie Williams ”let me entertain you” till ”A whole new world” från Aladdin. En salig blandning.
De flesta hade champagne eller vin med sig, och så vindruvor. I Spanien äter de vindruvor när klockan börjar slå tolv, en druva för varje slag (det gäller att äta snabbt!). Det ska ge tur tydligen. Vi hade inga vindruvor för det hade vi glömt att köpa, men vi hade äppelcider med oss som vi skålade i.
Jag vet inte om jag kan återge det i ord, men det var så fint när vi stod där. På ett litet torg mitt i denna idylliska stad, omringade av vita hus, julbelysning och blommor. Det var ganska kallt men vi hade klätt på oss ordentligt. Peter lyfte upp Vide i famnen och så stod vi tätt ihop vi tre. Jag kände mig så levande, så väldigt levande. Så tacksam för att vara där, för att faktiskt kunna stå där medan det gamla året gick över i det nya. Stunden rörde mig till tårar och jag såg att Peter kände och tänkte likadant. Det var som om allt vi gått igenom mynnade ut där, i det ögonblicket.
Vid tolvslaget lystes himlen upp av fyrverkerier och Vide var helt fascinerad. Vi insåg att det var första gången i hans sexåriga liv som han såg fyrverkerier. Det kändes symboliskt. Att nu ska vi börja leva igen. Den här familjen har legat i ide i flera år, men nu kan vi äntligen leva igen.
Jag tog inga bilder den kvällen. Men en annan sak jag inte skrev om var när vi åkte till Ronda, och där fotade jag lite i alla fall. Ronda är en väldigt häftig stad uppe i bergen, som klyvs av en 120 meter djup ravin. Det tar ungefär en timme att åka dit från Estepona, på slingrande vägar högt, högt uppe. Det gäller att inte titta ner när man kör för då kan man få svindel. Men det är bra vägar i alla fall. Och räcken. Annars hade vi nog vänt haha.
Där uppe var det betydligt kallare så vi jag hade på mig alla varma kläder jag hade. Åh, det var så mysigt när vi var i Spanien. Längtar redan tillbaka.
