Puh, vilken vecka. Jag är helt slut. I onsdags var jag på magnetröntgen av levern. På den första undersökningen de gjorde av levern hittade de någonting misstänkt, något som skulle kunna vara en metastas, antar jag. Detta tittade de sedan närmare på med ultraljud och det visade sig vara en ofarlig cysta. Men nu gjorde de ändå en MR av levern också. 
Min läkare sa att det bara var för att ha en referensbild, ett utångsläge att titta tillbaka på om det skulle dyka upp något i framtiden. Jag hatar att höra sådant. Jag vill inte tänka att det ”ska dyka upp något i framtiden”. Det förstör min vision av att jag kommer bli frisk snart och INGET, ABSOLUT INGET kommer att ”dyka upp”. Men jag förstår ju att hon bara gör sitt jobb, och det är ju bra att hon tänker på allt sådant åt mig, så jag kan fokusera på min bild av det hela. Min vision.
Men ni förstår krocken när jag sitter hos henne och hon pratar om sådana saker? Jag brukar då tänka att jag är gjord av glas så att det hon säger inte går in i mig. Det bara rinner av. Det gäller inte ens mig. Hon vet ju inte det, men jag vet.
I torsdags fick jag cellgiftsbehandlingen. Jag brukar ju få på fredagar, men sjuksköterskorna skulle ha studiedag så det blev en torsdag istället. 
Igår var vi på perukprovning också (berättar mer om den sen) och när vi kom hem var jag så trött. Kroppen var helt tung och benen bar knappt. Annars verkar det som om jag mår som allra sämst några timmar efter cellgiftsbehandlingen. Då känns det som om jag har svår influensa med värk i hela kroppen. Sen följer en-två dagar då jag är påverkad av kortisonet och känner mig hyfsat pigg. Sen brukar illamåendet komma. Och magattackerna. Och uttorkningen. Munnen blir torr, ögonen blir torra, underlivet blir torrt, näsan blir torr och blöder. Och så värker det i händer och fötter och det gör ont att använda dem.
Nu ska jag pallra mig iväg på treårskalas också. Sen ska jag bara vila resten av helgen och på måndag.
Känns som det hör inlägget blev lite rörigt, men det är kanske för att min hjärna är rätt rörig och trött just nu.
Hoppas ni får en bra helg. Tack för alla fina kommentarer!
Till att börja med vill jag säga att du genom dina texter ger en väldigt rak och ärlig bild av din resa. Otroligt starkt! Jag har följt dig sen artiklarna inför din stora operation i Spanien. Jag har också eds och stora problem med nacken och spinalvätskans flöde m.m. Jag har känt igen mig i din beskrivning av hur sjukdomen inte har något med dig att göra. Att den inte är du! För precis så är det. Du skriver många kloka och tankeväckande saker.
Det tog mig hårt att höra om ditt cancerbesked. Tycker verkligen att det räcker för er nu. Jag är enormt imponerad av hur du hanterar det hela. Tack för att du delar med dig! Önskar dig och din familj all lycka.
Tack Malin <3 och tack för att du hängt med så länge. Många kramar
Lisa