Jag har varit väldigt trött och lite illamående sen i fredags. Och igår var jag röd och varm i ansiktet och på halsen, vilket man kan bli av höga doser av kortison tydligen. Men jag orkade vara med på Vides kalas och det är jag väldigt glad för. Jag satte på mig en klänning jag inte haft tillfälle att använda än.
Hittills har jag ändå mått okej. Men när jag blir trött så blir jag verkligen trött. Det går inte att hålla sig vaken. Jag vet ju att det blir värre efter fler behandlingar, att kroppen blir sliten av giftet. Men just nu är jag tacksam för att inte må sämre än så här. Det är nog till min fördel att jag är van att må dåligt. För en annars frisk person skulle frustrationen över att plötsligt inte orka så mycket antagligen vara väldigt jobbig att hantera. Men jag är ju van vid att inte må bra. Jag förväntar mig inte att kroppen ska fungera perfekt, eller ens bra alltid.
Jag är så tacksam för att jag har landat i det här och mår bra mentalt. Någon dag ska jag berätta för er om veckan efter vi fått beskedet om bröstcancer, men inte alla detaljer. Vilket typ av bröstcancer och hur min prognos såg ut till exempel. Jag ska berätta för er om en vecka i helvetet. Om dödsångest, rädsla och bottenlös förtvivlan. Någon dag. När jag orkar skriva om det. Men just nu är jag bara så tacksam för att jag trots det här kan njuta av livet. Att det inte upptar hela mitt väsen. Och kanske mest för att jag genom det här har knuffats inåt, längre in i mig själv. Jag trodde jag redan hade en stark förbindelse med mitt inre, med min själ om man så vill. Men det är helt annorlunda nu. Jag vet inte om jag kan sätta ord på det än riktigt … så fort jag kan det ska jag berätta. Men det är det som hjälper mig mest nu, som gör att jag inte är rädd.
Idag har vi njutit av stillheten efter gårdagens kalas. Vide och Peter byggde ihop en robot som Vide fick i present igår, Harry har legat här bredvid mig och jag har skrivit lite på min bok. Min mage är inte riktigt som den ska och det svider i halsen. Men allt är bra. Livet är fint.
Åh Lisa, jag är så glad att få höra att du mår bra mentalt, du är så strong och klok! Jag lär mig nytt av att läsa om hur du tänker. Bilderna på dig i den nya klänningen är fina. Så roligt för Vide att han börjat skolan! 😊 Vårt äldsta barnbarnsbarn (egentligen min Ragnars äldsta, men eftersom vi varit tillsammans uurlänge, är ju både barnbarn och barnbarnsbarn även ”mina” vid det här laget…) började i 6-årsskola härom dagen och hon är väldigt uppfylld av det. 😍 Så tror jag det är att börja i skolan, det är spännande och kanske lite oroligt (om man är ett lite känsligt barn, som jag var). Det börjar bli sovdags, men först sänder jag goda tankar till dig och din familj!💕
Kram från Milvi