Det var underbart skönt ute idag och jag kände mig tillräckligt bra för en promenad. Invigde byxorna jag fick av Peter.
Det är så himla vackert ute nu. När man tror att det inte kan bli grönare och mer frodigt, så blir det det. Och nu finns det blommor överallt också. Så fint.
De här ljusrosa nyponrosorna växer i skogsbrynet bredvid grusvägen.
Det är nästan svårt att tro att sådan här skönhet kan uppstå helt av sig själv. Helt gratis bjuder naturen på denna prakt varje år. Det är faktiskt fantastiskt. Min största önskan är att jag ska kunna vara ute mer.
Jag är lite nere idag. Det känns som om jag ”missar” ännu en sommar. Frustrationen härjar i mig och tålamodet sinar. Jag får lust att stampa i golvet och skrika att jag är less på att vänta. Jag vill bara kunna leva. Nu. Men vad hjälper väl det?
