Peter och jag sa att vi skulle släppa allt som har med operationer, symptom och läkare att göra när vi kom hem. Ta en paus under midsommarhelgen.
Men vi har gjort precis tvärtom.
Vi planerar och funderar, vrider och vänder på allt. Nu är vi ju liksom närmare än någonsin.
När det gäller vård utanför EU är det Hälso och sjukvårdsnämnden som beslutar om landstinget ska betala. Men man kan inte ansöka själv om att få en behandling betald. Det måste en läkare på en specialistklinik göra. Och sen är det vissa generella kriterier som ska uppfyllas. Behandlingen, eller operationen i det här fallet, ska vara evidensbaserad t.ex.
Jag hittar väldigt lite om det här när jag googlar. Vet inte om det är för att det är ovanligt att behöva eller söka vård utanför EU, eller om det är så att ingen får det godkänt …
Det är ju inte så att jag måste göra det här i USA, absolut inte. Skulle jag hitta en kirurg här i Sverige som var väl förtrogen med craniocervical instability i kombination med EDS så skulle det såklart vara det allra bästa.
Men för er som undrar vad som händer nu; det första vi måste göra är att hitta en neurokirurg här som vi kan diskutera min diagnos med. Det låter ju enkelt. Jag har mina tvivel … vi får se hur det går.
Annars har vi firat midsommar genom att vila (jag), plocka blommor (Peter och Vide) äta glass och leka med transformers (allihop).
