Eftersom vi inte ville vänta med att åka hit, och heller inte ville att Vide skulle börja skolan mitt i terminen – så valde vi att åka hit till första september, trots att jag inte skulle vara klar med all cancerbehandling då. Det jag har kvar, som ni säkert vet, är herceptinbehandlingen (antikroppar). Det är klart att man kan få den behandlingen här också, de har ju lika bra (om inte bättre) bröstcancervård som i Sverige. Men vi hade lite problem med att komma i kontakt med ett sjukhus. Men vi fick hjälp av Peters kollega som pratar spanska så till slut ordande det sig.
Mina sista tre behandlingar ska jag alltså få här nere och den första av de, nummer 15 av 17, fick jag igår.
Efter vi hade lämnat Vide i skolan körde Peter och jag till Malaga som ligger knappt en timme bort. Har fått en så trevlig onkolog som pratar ganska bra engelska. Hon var jättegullig och inte alls så där som läkare kan vara ibland. Ni vet. Jag har ju träffat några sådana.
Vi sa att vi inte skulle glömma bort att fota, men det gjorde vi förstås ändå haha. Tog bara några få kort.
Allt gick bra i alla fall. Först fick jag ta blodprov för att se hur mina värden var. Det tog en halvtimme att analysera det så under tiden gick vi till cafeterian och åt en sandwich vegetal.
Mina provsvar var perfekta så då var det bara att få herceptinet.
Kändes välbekant och liksom hemma att vara på ett spanskt sjukhus, påminde mig om Teknon i Barcelona där jag opererade nacken.
Vi betalar dessa behandlingar själva nu och sen kommer vi söka ersättning från Försäkringskassan. Eftersom det är en behandling jag redan stått under i Sverige så borde det verkligen inte vara något problem att få godkänt. Men man vet ju aldrig med FK …
Nu är det bara två behandlingar kvar sen är jag helt klar! Förutom ultraljud på hjärtat några gånger för att kolla att det inte påverkats. Men annars; no more cancer!
