Jag är så trött att det är svårt att blogga. Som värst är det i taxin hem från sjukhuset, då önskar jag att jag bara kunde teleportera mig hem. Kan knappt hålla mig vaken och vill bara ligga i sängen. Så fort jag kommer hem kraschar jag i sängen och somnar. Det håller i sig några timmar, men ibland blir det lite bättre framåt kvällen.
Förra veckan var det dags för antikroppar igen. Det var sjätte gången, så elva gånger kvar nu.
Just nu är det mycket cancer känner jag. Har jag sagt det förut kanske? Orkar verkligen inget annat än strålningen och resandet. Kan knappt föreställa mig en tid då jag inte ska behandlas alls. Vilken frihet. Vågar nästan inte tro att det verkligen kommer bli så. Märkligt hur man kan bli så van vid en verklighet som en gång kändes så främmande.
Du är så oerhört tålmodig, stark och klok. Förstår att det är tufft, Men du om någon klarar detta. Det gläder mig att du ser så söt och hälsosam ut! Det kommer dagar då du känner dig ” i full swing” igen. Jag vet, du besitter en envishet som få är förunnat, det är den som tagit dig ända hit. 11 gånger kvar, låter länge och mycket men du är snart igenom det, tänk på allt du lagt bakom dig.
Du är fantastisk.
Barbro
Tack snälla för dina fina och peppande ord! Snart är det över! Bara imorgon kvar.
Sköt om dig och många kramar
Lisa