Bröstoperationen

För er som inte följer mig på instagram eller Facebook kan jag berätta att operationen (mastektomi) gick bra.

Peter och jag kom till sjukhuset klockan sju på morgonen. Vi sa hejdå och jag fick komma in på ett rum som jag delade med en annan. Jag fick låsa in mina kläder i ett skåp och byta om till en sådan där sjukhusrock med öppning där bak, och knästrumpor. Eftersom jag var först så behövde inte vänta så länge på det här rummet, bara drygt en halv timme. Det var skönt för det var när jag kom dit som jag blev nervös. Kände mig ensam och hudlös. Grät till och med litegrann. Allting blev så verkligt.Strax efter halv åtta kom sköterskan och vi gick upp till operationsavdelningen som låg några våningar ovanför. Där träffade jag min kirurg och hon ritade på mitt bröst, märkte ut bröstkonturerna och mitten av bröstkorgen. Vi gick återigen igenom vad som skulle göras för att försäkra oss om att vi var överens. Strax efter det fick jag gå in i operationssalen och lägga mig på operationsbordet. Där fixade de med olika saker en stund innan jag sövdes. Det är så märkligt när man ligger där klarvaken och så säger dom nu sprutor jag in det här medlet här så du somnar. Varje gång jag opererats ligger jag och tittar i taket för att verkligen vara så vaken som möjligt men det enda jag hinner märka att jag blir väldigt snurrig i huvudet, och i nästa stund är allt över och jag vaknar ur narkosen.

När jag vaknade hade jag ganska ont. Sköterskan gav mig mer morfin men jag fick bara ondare. Det bekräftade det som hände när jag opererat nacken och de inte lyckades smärtlindrande mig på ICU; morfin funkar inte på mig. Det hjälper helt enkelt inte. Jag berättade det och fick något annat istället och då blev det genast bättre.Innan operationen

När jag piggnat till lite kom kirurgen och pratade med mig. Hon berättade att de inte hittat några cancerceller i portvaktskörteln, vilket alltså betyder att cancern inte har spridit sig. Det var så skönt att höra, även om jag något sätt hela tiden visste det. Jag hade blivit väldigt chockad om det hade varit tvärtom.

Operationen tog väl en timme ungefär. Jag låg och slumrade där på uppvaket till tolv ungefär. Jag var väldigt trött och hade svårt att hålla mig vaken. Men sen fick jag komma tillbaka ner till rummet som jag var i innan, och kunde ringa Peter för då fick han komma dit. Han hade suttit och jobbat på fiket på Nya KS under tiden (det här var på gamla). Det var så skönt när Peter kom. Han satte sig på en pall intill mig och höll min hand och genast kändes allt tusen gånger bättre. Så tryggt. Inte för att jag kände mig otrygg innan, men den där hudlösheten försvann.

Det här möttes Peter av:Haha. Fick en väldigt snygg mössa uppe på operationen. Men den höll värmen bra när man inte har något hår.

De ville gärna att jag skulle äta och dricka innan de släppte hem mig, men jag hade lite svårt för det för jag mådde väldigt illa efter narkosen. Trots att jag hade fått medicin för att förebygga det. Men efter några timmar tvingade jag i mig en halv smörgås i alla fall. Vid fyra sa de att det var okej om jag ville åka hem, så jag bytte om och så gick vi mot utgången. Vi hade tagit med oss spypåsar från avdelningen och tur var väl det när vi hade kommit halvvägs så kräktes jag. Stackars Peter fick ta hand om påsen, men vi skojade och sa att vi gjorde framsteg i alla fall, för efter nackoperationen spydde jag PÅ honom haha. Stackarn. Inte lätt att vara gift med mig.

Strax efter fem var vi hemma i alla fall. Det var så skönt att komma hem och Harry blev jätteglad. Det var gudomligt att krypa upp i sin egen säng och jag sov faktiskt bra inatt. Smärtan är okej så länge jag tar smärtstillande, men det är inga starka saker bara två Alvedon, eller två Alvedon och en Ipren om det behövs.

Idag har jag bara vilat. Tittat på Stolthet och fördom och Modern family. Och sovit en del. Än en gång TACK för alla kommentarer, meddelande och hejarop. Ni är så fina.