Operationsdatum

Hej från andra sidan cellgiftsbehandlingen! Om ni bara visste vilken lättnad det är att vara klar. Att få må bättre och bättre – och veta att jag inte måste börja om på noll igen om tre veckor. Denna gång har jag hittills mått ungefär som förra gången. Det var verkligen så att den första gången med de här cellgifterna var värst. Minns att det var någon bloggläsare som skrev precis det, att första gången var värst. Jag går fortfarande på kortison så tröttheten lär komma, men ändå. Mår helt okej så här tre dagar efter. Skönt.I tisdags hade jag sällskap av min kära mor som vanligt, och min fina vän Ida. Tiden gick väldigt fort i deras sällskap. Jag fick presenter av Ida, böcker, sjalar och en blomma. Precis vad jag ville ha just nu faktiskt; något att läsa och lite fler sjalar att välja på.Min gulliga sköterska <3

Jag har fått operationsdatum nu; den 15:e januari. Alltså om en månad. Kirurgen ska jag träffa på onsdag nästa vecka. Usch vad verkligt det blev när jag fick ett datum. Vet att jag måste, men jag vill verkligen inte operera mig. Jag vill inte gå igenom allt vad det innebär, med smärta, oro och rädsla. Utsattheten man känner när man ligger på operationsbordet innan, helt naken under en sådan tunn sjukhusrock. Känslan av att lägga sitt liv i händerna på främmande människor.

Och vad får jag för det?

Vakna upp med ett bröst mindre. Vakna upp utan mitt högra bröst som jag nu plötsligt värdesätter så högt. Som jag älskar och inte vill skiljas från för att det är en del av mig som hör hemma där det sitter, inte i något sjukhusavfall.

Jag vill lägga mig på golvet och sparka och skrika som ett barn JAG VILL INTE!

Men jag vet ju att jag måste. Jag vet vad jag får för det, egentligen. Jag vet att jag inte har något val, inte om jag vill göra allt för att bli av med – och slippa få tillbaka – cancern. Jag kommer acceptera det, det vet jag. jag är bara inte där riktigt än. Jag har inte haft tid eller ork för att göra den resan, men nu får jag lite lugn och ro, och en månad på mig.