Min läkare ringde mig förra veckan och det här vet jag nu:
jag ska ha en behandling till, på fredag. Sedan ska jag opereras fyra till fem veckor efter det. I min behandlingsplan står att jag även ska behandlas med en annan typ av cellgifter. Var tredje vecka. Jag vet inte om det fortfarande kan bli aktuellt, efter operationen. Hon sa ingenting om det. Alls. Vilket får mig att tänka att jag inte ska ha det – för då borde hon ha sagt det. Jag borde ju ha frågat förstås, men som vanligt så kom alla frågor efteråt, när vi lagt på.
Efter samtalet med läkaren har jag varit … arg, faktiskt. Inte för att hon sa något konstigt eller så, det var ju jättebra besked att jag bara ska ha en cellgiftsbehandling till. Jag tror det handlar om operationen. Jag har liksom skjutit på den, har skjutit på att hantera den och alla känslor den för med sig. Man kan liksom inte ta allt på en gång, då blir det för mycket. Men nu är det dags att börja tänka på, och framför allt känna runt, operationen. Och uppenbarligen känner jag ilska.
Men för att kunna göra det så skulle jag behöva träffa kirurgen. Det ligger i planen att jag ska göra det någon gång snart, men jag vet inte exakt när än. Men det känns lite avgörande för hela den här processen. Jag måste ju veta exakt vad jag ska hantera för att kunna börja hantera det.
Är planen fortfarande att ta bort hela bröstet?
Hur ser ärftligheten ut? Är den en faktor så ”vill” ha kanske ta bort även det andra bröstet.
Vad har jag för alternativ gällande rekonstruktion?
Kommer det göras på en gång, eller måste jag vänta och göra det separat?
