I senaste numret av Icakurirens bilaga Bättre hälsa finns alltså en lång intervju med mig. Det var första gången jag pratade om allt det här efter operationen.
Förra gången jag intervjuades av olika tidningar var för ungefär ett år sen. När vårt liv var tungt och jag var väldigt dålig. Vi höll på att samla in pengar och ordna med allt som behövde fixas innan vi åkte. Och samtidigt hålla en fungerande vardag med jobb, skola och förskola, handla och laga mat … Jag var väldigt känslig och sårbar och att prata med massa främmande människor om hur jag mådde tärde på mig. Det var som att ge av mig själv när jag redan var urholkad. Men jag bet ihop och tog mig igenom det.
För det var ju en bra grej förstås. Det gjorde mycket för insamlingen och hjälpte många med CCI att hitta till bloggen. Det kändes viktigt att ta chansen och berätta min historia. Göra mig hörd.
Den här gången var det en helt annan sak att bli intervjuad. Jag är inte lika skör nu, inte så där hudlös. Jag känner mig stark. Stark och hel. Då är det lättare att blotta sig och ge av sig själv. Tycker förresten rubriken är så fin. Lisa fick vara sin egen hjälte. Nu var vi ju faktiskt två som gjorde hela den här resan, men visst stämmer det. Ingen vill hjälpa oss, så vi hjälpte oss själva. Och det gick. Vi klarade det.
Jag kanske är cynisk, men at the end of the day kan man inte förlita sig på någon annan än sig själv. Ingen annan kommer bry sig lika mycket om dig, eller din hälsa, som du gör. Ingen annan kommer vara lika motiverad att förändra din situation som du är. Ingen annan kommer prioritera ditt liv lika högt som du gör. Så lägg inte bara ditt öde i någon annans händer. Lita inte på vem som helst. Ha koll. Var din egen hjälte.
