Imorse firade vi Vide igen, det är ju faktiskt idag han fyller år. Vi väckte honom med sång och så fick han några paket. Bland annat en stor isbjörn som han såg på Ikea för några veckor sen. 
Och så två böcker som svarar på frågor som: varför är himlen blå? Hur varm är solen? Varför blir det vulkanutbrott? En om vår planet och en om transport. Perfekt för en vetgirig femåring som ställer typ trehundra frågor om dagen och vill veta hur allt fungerar.
Igår låg jag däckad i sängen med 38-graders feber. Jag hoppades på att jag hade blivit sjuk på riktigt, men hade mina misstankar. Och eftersom jag inte har feber idag, och ingen förkylning heller, så hade jag väl rätt – det var utmattning från kalaset.
Under några veckor den här sommaren så var det inte så. Jag kunde göra saker utan att få den där febern och sjukdomskänslan efter. Det har varit likadant varje sommar under de här åren jag varit sjuk – så det är verkligen så. Jag kan fastslå det nu. Jag mår bättre och klarar mer (utan bakslag) i varmt, torrt klimat.
Det hänger alltså inte ihop med nacken utan måste vara en EDS-grej. För nacken är fortfarande bra. Jag går fortfarande utan krage och känner hur det går framåt med den saken. Och det är jag så klart extremt glad för! Men det här med febern och sjukdomskänslan gör det svårt att leva ett bra liv. Jag måste få bukt med det också.
