Att ha tillit

Jag har ibland skrivit här att jag måste ha tillit. Tillit till att jag kommer blir bättre, att jag kommer kunna leva igen. Den senaste tiden när jag varit deppig till och från har jag funderat mycket på vad det egentligen innebär, det här med att ha tillit. Jag kände att jag inte alls förstod vad det innebär, inte på djupet. Så jag funderade på vad motsatsen innebär istället. Det var lättare för det är precis det jag gör. Det är att oroa sig. Att måla upp olika skrämmande scenarion. Att hela tiden hålla utkik efter tecken på att det kommer bli så som man är rädd för.
Så vad är motsatsen till det? Det är att inte oroa sig. Att inte tänka på vad som kan hända. Att lita på att allt kommer bli bra, till slut.Men hur gör man det? Blotta tanken svindlar. Det är som att falla fritt och lita blint på att något kommer fånga en. Det är ovant för mig som gillar att ha kontroll. Jag vill ha fakta att stödja mig mot. Men jag antar att det är just det som är att ha tillit. Att inte ha faktan, men ändå tro på att det ordnar sig. Det engelska uttrycket have faith är kanske mer beskrivande. Det avslöjar att det handlar om tro snarare än vetskap. 

När jag tänker tillbaka på andra jobbiga situationer i mitt liv så kan jag se nu att allting ordnade sig. Allting löste sig. Jag hade inte behövt oroa mig. Jag hade kunnat haft tillit och sparat mig en hel del ångest och oro. Kanske är det faktan som jag kan stödja mig mot nu. Jag ska verkligen försöka i alla fall. Försöka ha tillit.