Igår hade jag huvudvärk hela eftermiddagen och kvällen. Jag låg i sängen några timmar och till slut blev det lite bättre. Jag ska vara ärlig; det här ”bakslaget” jag haft har varit tufft. Mentalt alltså. Ibland känner jag att jag inte orkar med en enda stund till då jag mår dåligt eller har ont. Det finns liksom inte i mig. Som om jag är en gammal bil som gått alldeles för många mil. Motorn är slut.
Bara för att förtydliga; alla mina neurologiska symptom är fortfarande borta. Det här handlar om läkning. Och om mina nackmuskler som lätt blir överansträngda eftersom de försvagats av att jag haft krage så länge. De behöver stärkas och jag jobbar på det.
Hur som helst. När det så kommer en bra dag, eller några bra timmar åtminstone, får jag förnyad ork och energi. Kraft att kämpa lite till, att stå ut. Att tro på att det snart blir bättre. Idag är en bra dag och jag har varit ute och gått. Det var länge sen jag gjorde det. Jag såg att vitsipporna kommit nu, solen sken i mitt ansikte och en hackspett knackade i ett träd någonstans. Genast kändes allt bättre. Nu klarar jag några mil till.
