När jag läser alla dessa tidningsartiklar om mig själv så känns det som om jag läser om någon annan. En sorglig historia om någon tjej som inte är jag. Jag radar ju inte upp mina sorger på det viset som journalisterna gör, så på sätt och vis känner jag inte igen mig. Det är klart att de väljer att skriva om det som är jobbigt, för det är det som fångar människors intresse. Det är det som skiljer mig från många andra.
Men jag är ju lycklig. Trots att allt i den sorgliga historien är sant. För det är ju inte hela historien. Det finns en annan sida, fylld med fina saker. Och jag väljer hellre att se den sidan. För att det är smartast helt enkelt. För att det är så man orkar. Och för att den sidan alltid kommer vara viktigare. Skulle jag börja identifiera mig med den sorgliga historien så skulle det bli outhärdligt att leva. Jag skulle bli ett offer, och som jag skrivit förut: i den rollen finns ingen styrka att hämta.
———-
Vill du hjälpa? Klicka här
Jeg har lest din historie i svenske Allers og er så lei meg for at livet passerer mens du ligger i sengen. Jeg har vært i lignende situasjon (nakkeinstabilitet og TMD, men ikke EDS) og føler med deg. Jeg ville bare gi deg håp, for jeg ble operert i Tyskland i 2002 og avstivet C0-C3 og det endret mitt liv radikalt. Jeg kom meg opp fra sengen og begynte sakte men sikkert å leve igjen. Jeg trodde aldri jeg kunne få barn fordi helsen var så dårlig og nå har jeg fått to barn på 6 og 3 år. Jeg er ikke i jobb, men jeg har et godt liv. Det var en tøff rehabilitering, men så lenge det går fremover så klarer man det også. Jeg ønsker deg masse lykke til og alt godt fremover.
Mvh Hege Barosen Mølmann
Tack så mycket för att du skriver och berättar! Skönt att höra att du fått ditt liv tillbaka. Jag hoppas och tror det kommer bli så för mig med. Tack snälla du ❤️️
Kramar