Jag är klar med det här nu. Jag orkar inte kämpa för att få vård längre. Jag orkar inte bli avvisad en gång till. Jag orkar inte ringa runt och tjata, att böna och be om hjälp. Orkar inte skicka information till människor som vägrar ta den till sig. Jag orkar inte söka efter vägar in i ett system som stänger mig ute.
Så vi har bestämt oss för att byta fokus. Från att försöka få hjälp av vården i Sverige – till att få mig till operation i Barcelona. Jag kan inte offra mer av min hälsa, eller av mitt liv.
Jag har medvetet varit vag mot er som läser här, om neurokirurgkliniken som jag blev remitterad till allra först. Av den anledningen att jag ville ge dem en chans att göra rätt. En chans till. Men tyvärr ändrade de sig inte.
Så nu tänker jag berätta precis allt. Allting om hur Neurokirurgkliniken på Karolinska vägrar att ens ta emot mig för ett samtal. De enda som har befogenhet att remittera mig direkt till Barcelona.
Det blir ett inlägg om det imorgon, för det är mycket att berätta och jag vill att ni ska få veta allt.
Vi ger upp försöken med att bli remitterad, men vi kommer göra allt vi kan för att det här inte ska passera obemärkt. Vi kommer att göra allt för att vårdens negligerande av mig, och av dessa problem, ska bli så uppmärksammat som möjligt.
❤ Hoppas att det nånstans känns lite skönt att ha fattat beslutet iaf. Det tar ju enormt på krafterna att jaga, hoppas och hela tiden bli besviken på nytt. Ni är helt enorma som orkar!
Det känns faktiskt jätteskönt! Även om vi fortsätter kampen på ett annat sätt, att försöka uppmärksamma vårdens usla kunskaper om den här diagnosen. Och så klart för att komma till operationen. Men det känns bättre att ha fokus där.
Kram ❤️