Trötta och omtumlade, men väldigt glada, är vi äntligen hemma igen. Resan gick ganska bra, även om jag vid några tillfällen ville be någon stanna planet så jag kunde hoppa av.
Den här lille sötnosen kom och mötte oss vid bilen. Vi hade förberett oss på att han kanske skulle vara lite avvaktande nu när vi varit borta så länge, men han var så glad. Och ännu gladare blev han när han fick lite presenter.
Jag vill bara tacka alla som läser, kommenterar och hejar på oss! Vi känner oss inte längre ensamma i den här kampen och det betyder så mycket.
Så fort vi har återhämtat oss lite så fortsätter vi framåt. Med siktet inställt på vården i Sverige, och att få den hjälp jag har rätt till.
För även jag har rätt att få vård. Nu när vi vet att den finns.
Jag tycker att finns det hjälp så ska man få den, sa min läkare när andra landsting vägrade
Det är en nåd att hitta rätt läkare som vill slåss för en.
Ge inte upp! Ge aldrig upp! Av hela mitt hjärta önskar jag dig ett långt och bra liv!