Att få reda på att man har cancer är som att få ett alldeles eget spökhus. Ett hemsökt slott med gnisslande järndörrar, porträtt med vandrande ögon och gamla fängelsehålor i källaren. Oftast är det ett ganska stort slott, med många rum. Rum som var och ett inhyser någonting skrämmande, som är otäckt på sitt alldeles …
Att få cancer är som att få ett alldeles eget spökslott Läs mer »
Puh, vilken vecka. Jag är helt slut. I onsdags var jag på magnetröntgen av levern. På den första undersökningen de gjorde av levern hittade de någonting misstänkt, något som skulle kunna vara en metastas, antar jag. Detta tittade de sedan närmare på med ultraljud och det visade sig vara en ofarlig cysta. Men nu gjorde …
I dag var jag och tog prover på vårdcentralen, jag gör det inför varje cellgiftsbehandling så de kan hålla koll på mitt blodvärde och så där. Det gick på några minuter, det var bara jag i väntrummet. Just som jag var klar och gick ut därifrån fick jag syn på mig själv i en spegel. …
Igår var det cytostatikabehandling igen. Även om det är slitigt med en gång i veckan så känns det samtidigt bra. Det är betryggande att veta att tumören och cancercellerna blir angripna så ofta. Även om det skulle vara samma dos om jag gjorde var tredje vecka så skulle det lämna tid där emellan då jag …
Att lära sig hantera cancer är att lära sig hantera rädsla Läs mer »
I morse åkte vi till Karolinska igen. Jag skulle träffa min onkolog. Efter var tredje behandling gör man det, för att prata lite om hur man mått och så där. Eftersom jag hade fått tid redan klockan nio så blev det lite utanför våra rutiner. Istället för att Peter lämnade Vide precis när skolan börjar …
