Nu ska jag berätta allt det jag inte berättat om mina försök att få vård. Som sagt har jag varit lite vag. Det var för att jag ville ge dem en chans till att göra rätt. Och med dem menar jag Neurokirurgiska kliniken på Karolinska. Men låt mig ta allt från början. I slutet av …
Jag är klar med det här nu. Jag orkar inte kämpa för att få vård längre. Jag orkar inte bli avvisad en gång till. Jag orkar inte ringa runt och tjata, att böna och be om hjälp. Orkar inte skicka information till människor som vägrar ta den till sig. Jag orkar inte söka efter vägar in …
Idag ringde jag till kirurgkliniken vi var på i lördags. Kände att jag inte kunde vänta längre. Jag hade ju förstås inget nummer direkt till sjukgymnasten vi träffade, så fick nöja mig med ”receptionen”. Hon som svarade tittade i min journal men såg inga anteckningar om att sjukgymnasten pratat med kirurgen. Så ingenting har rört …
En sak jag aktar mig för är att skapa sanningar om mig själv. Med sanningar menar jag påståenden som man uttalar, eller tänker, med kraft och beslutsamhet. Som vore det fakta. Rätt ofta hör man människor påstå saker om sig själva, med sådan inlevelse att det upplevs som något vedertaget. Både för dem själva och …
Eftersom jag har stora problem med minnet så har jag massor av påminnelser på telefonen varje dag, om allt möjligt. Stora som små saker. Jag skriver även långa listor över saker som behövs göras. Inom olika kategorier. Just nu är listan över allt som har med ”kampen” att göra väldigt lång. Det är lätt att bli …
