Idag har jag varit så trött. Så där trött så jag längtar efter att det ska bli kväll så jag kan gå och lägga mig. Har legat som i dvala hela dagen, men ändå inte somnat. Dessa parentesdagar. De känns nästan inte verkliga. Jag har sen några veckor tillbaka fått ett nytt symptom också. …
Frågorna sjukgymnasten ställde mig om hur jag mår i själen har fått mig att fundera. Dessa frågor verkar vara rutin, oavsett vad man söker för. Jag menar, jag satt hos en sjukgymnast på en kirurgklinik. Jag pratade om instabiliteten i min nacke som gör att huvudet inte hålls på plats. Knappast något som gränsar mot psykiska problem. Hur som …
hur länge jag ska vänta innan jag börjar ringa och tjata på kirurgkliniken vi var på i lördags. Hur lång tid som är rimligt för att sjukgymnasten ska hinna prata med kirurgen. En vecka? Två? Tre? Jag undrar också vad min operation skulle kosta här i Sverige. För jag kan bara få ersättning för så …
Det är ju lite sjukt, insåg jag och Peter igår, hur låga förväntningar vi har på vården här. För att sjukgymnasten inte var otrevlig och inte bara avfärdade oss – så sammanfattade jag besöket igår som ganska lyckat. Och det trots att; * Hon frågade hur jag mår i själen? Om jag var deprimerad. För …
Det blev en tidig lördagsmorgon. Vid halv åtta gav vi oss iväg för att träffa en sjukgymnast på kirurgkliniken. Det allra första hon sa när vi kom in var: det här är ju egentligen en frågeställning för en neurokirurg. Eh, ja precis tänkte vi … Hon hade alla papper vi hade skickat dit och sa …
