Sju bra dagar

Förutom att jag varit dålig efter senaste behandlingen så har jag också varit förkyld. Väldigt jobbig kombo. Idag var nog första dagen sen behandlingen som jag kände att jag hade lite ork, och av förkylningen är det mest hosta kvar. Jag gick ut i skogen med Harry så han fick springa av sig, han har fått så korta promenader den senaste tiden stackarn.Imorgon är det en vecka kvar till nästa behandling så jag får väl det i alla fall då. Sju bra dagar. Men då är det i alla fall sista behandlingen. Helt säkert. Frågade läkaren specifikt om det sist, om de skulle kunna ändra sig igen och ge mig mer cellgifter, men det var uteslutet. Skulle jag behöva mer så skulle det bli efter operation i sådant fall. Och allt som händer efter operationen finns inte för mig. Jag kan inte ta in mer än den pågående behandlingen.Annars då? Tja, jag har tappat ganska mycket av mina ögonbryn och fransar nu. Fortfarande några strån kvar, men inte så många. Det förändrar utseendet mycket. Ytterligare ett ansikte att vänja sig vid i spegeln. Vide sa häromdagen:

”Jag tycker inte du är så fin nu.”

Barns ärlighet alltså. Uppfriskande ändå.

Jag svarade:

”Jag vet, det tycker inte jag heller. Jag ser lite tokig ut just nu.”

Varpå han säger:

”Men det viktigaste är att man är fin på insidan. Att man är snäll”.

Han förbluffar mig den lille killen. Så klok.Just nu känner jag inte att jag orkar försöka sminka dit ett par bryn eller så. Jag får se lite konstig ut, helt enkelt. Ungefär två-tre veckor efter avslutad behandling börjar håret växa tillbaka så det borde inte dröja alltför länge innan de är tillbaka. Det är lite lustigt det där, för samtidigt som jag tappat håret på huvudet så har det också vuxit. Det visste jag inte innan, att det kunde vara så. Jag har faktiskt fått raka ner min väldigt glesa stubb flera gånger, för att inte se ut som Alfons Åberg.

Tänk att det är jul snart. Jag fattar inte vart den här hösten tog vägen. Det var augusti, sen fick jag cancer och sen blev allt ett töcken av behandlingar, illamående, klåda och känslor som rusar hit och dit. Tiden tog en annan form, årstiderna försvann och nu är det december.