Mer cellgifter

I fredags träffade vi onkologen. Ni vet hon som ringde mig och sa att jag var klar med cellgifter och skulle opereras inom fem veckor? Nu har de tydligen ändrat sig och jag ska ha mer cellgifter, som det var planerat från början. Även om tumören är borta så finns det fortfarande synliga spår av cancern, i form av förkalkningar och vidgade mjölkgångar. Det vill de gärna få bort lite mer innan de opererar. Förr opererade man så fort som möjligt, men nu har man kommit på att det är bättre att få bort så mycket som möjligt med cellgifter först. Det minskar återfallsrisken.Jag blev lite chockad. Jag var helt inställd på att vara klar med cellgifter och hade börjat förbereda mig på att opereras. Och nu ska jag istället fortsätta behandlas. Med cellgifter som ger mer och svårare biverkningar, bland annat:

Mer illamående.

Mer ont i kroppen.

Blåser i munnen.

De drar också ner de vita blodkropparna mer, så jag kommer bli mer infektionskänslig. Däremot ska jag inte behandlas lika ofta som jag gjort. Det blir tre behandlingar med tre veckors mellanrum. På tisdag får jag den första.

Jag var väldigt ledsen när vi gick ut ifrån sjukhuset. Och hela den dagen. När vi kom hem la jag mig i sägen med Harry och grät.Men nu har jag accepterat det. Det viktiga är att jag blir frisk och är det mer cellgifter som behövs så är det bara att bita ihop och ta sig igenom det. Det är ju i alla fall bara tre gånger. Jag kommer antagligen bli mycket sämre än jag varit hittills, men det är åtminstone inte varje vecka. Jag kommer troligtvis hinna ha fler bra dagar emellan behandlingar.