Inte helt kal, men nästan

Så här ser det ut på hårfronten just nu. Jag är inte helt kal, men det är inte mycket kvar. Det som är kvar verkar dock sitta bra, så mer skallig än så här blir jag nog inte.Sköterskan sa att ungefär två- tre veckor efter avslutad cellgiftsbehandling skulle mitt hår börja komma tillbaka. Jag ser fram emot det. Det är inte så att jag går och sörjer mitt hår, jag har vant mig vid att vara utan. Men jag ser fram emot att ha en frisyr igen. Att kunna känna mig fin. Att se lite mindre cancer-ig ut. Och att slippa vara så kall om huvudet hel tiden. Det är kallt utan hår! Man tror inte det, men bara några millimeter gör stor skillnad. Nu har jag börjat ha tunn mössa på mig inne också för att inte frysa om skallen.Nu syns verkligen mitt ärr från nackoperationen.

Ultraljudet och mammografin i måndags visade inget nytt. Det såg ut som sist. Ingen tumör, men spår av den i form av förkalkningar. På fredag ska vi träffa min läkare, alltså onkologen som är ansvarig för min behandling. Jag har en hel lista med frågor till henne. Ska bli skönt att få lite svar.Annars är det lite tungt mentalt nu. Eller tungt och tungt … jag är ledsen. Det känns som om jag har landat lite i allting nu när jag är klar med cellgifter. Som om det sjunkit in ytterligare att jag har bröstcancer. Jag har verkligen cancer. Det är ju mycket att ta in. Mycket som följer med cancern. För mycket för att ta allt på en gång.