Ibland känns det som om jag står stilla i min rehabilitering. För att jag fortfarande inte kan åka iväg och göra det jag vill. För att jag fortfarande måste ligga ner så mycket. Men det slog mig idag att jag inte haft kragen på mig här hemma på två dagar! Det är ju ett enormt steg framåt.
Jag får inte stirra ända bort mot horisonten när jag mäter mina framsteg, för då ser jag inte att jag rör mig. Jag måste titta precis framför mig, en meter i taget, så jag ser att jag hela tiden färdas framåt.
Sommaren kommer dock alltid med frustration, det har jag lärt mig under dessa år. Det är tiden för utflykter och resor. För bad och långpromenader. För att umgås med vänner. Det finns så mycket att sakna och längta efter under sommarmånaderna. Men jag försöker att inte gå in i frustrationen. Jag försöker att tänka på att det denna sommar i alla fall finns möjlighet till några små äventyr.
Istället för att bli frustrerad försöker jag tänka: vad kan jag lära mig av detta? Kanske att glädja mig åt det lilla – en kort promenad eller en stund i solen. Istället för att tänka på allt det där som ännu är utom räckhåll.
Att sluta stirra mot horisonten och se allt det vackra mitt framför ögonen.
Sommaren , är precis som du skriver. En enorm längtan efter utflykter o resor , bad o sol, camping och grillkvällar för min del . . . . . Har levt i 5 år nu utan att kunna göra något med barn och barnbarn, inte minsta lilla resa till sjö el hav. . . . . . Eller ens till affären köpa glass, plocka smultron, ja allt som hör sommaren till och saknaden är enorm. . . . . Jag har varit i din sits och sakta sakta tagit mig framåt med små myrsteg . . . . . Och det viktigaste är att den processen fortsätter. Jag trodde jag kunde leva ett nåt så när ” friskt” liv, vilket jag gjorde . . . . . Men smärtorna kom tillbaka och sedan behövdes bara en sommarvikarie som tog tag i mig mycket olämpligt, för att min operation skulle gå helt om intet. . . . .
Så var rädd om dig och ” försök” låta otåligheten låta bli att slita i dig. Men jag vet ju hur den gör det . . . Och det är inte så enkelt att bara glädjas åt alla små ting . . . . Även om vi vill. Vi människor har större visioner och drömmar inom oss än vad vi tror . . . .
Lycka till med dom små framstegen, och gläds åt dom, så gott det går ? !
Du har helt rätt, det viktigaste är att det fortsätter gå framåt. Och det gör det ju. Vissa dagar är det svårare än andra, rastlösheten är svårare att tygla och det man annars brukar glädja sig åt känns inte lika givande längre. Men så svänger det igen.
Så vi får väl hålla ut bäst vi kan.
Skickar kramar till dig ❤️ Hoppas sommaren blir bra och att du kan få göra små utflykter.
Kram