Utan krage 

I går låg jag hela dagen men idag mår jag bättre. Jag gick en runda jag gärna tar när jag orkar gå lite längre. Den är ungefär en kilometer. Det har jag gjort några gånger sen operationen, men idag gick jag hela UTAN KRAGE! Jag höll ryggen rak, spände magmusklerna och det gick hur bra som helst. Det hade varit helt omöjligt innan operationen. Jag kunde inte ens göra frukost utan krage på mig. Heja mig!
Hade kragen i handen dock, vågar fortfarande inte gå iväg utan den. Lika bra att ha den med, för säkerhets skull.
Jag älskar att gå den här svängen för då går jag förbi stallet och hagarna. Älskar att känna doften av hö och häst. Älskar att se hästarna beta ute i hagarna och prata med dem när jag går förbi. Det påminner mig om när jag hade egen häst och red varje dag. Ibland blir jag lite sorgsen, men för det mesta fyller det mig med glädje. Jag kanske aldrig kommer rida igen, men jag kommer kunna umgås med hästar i alla fall.
Varje dag rider folk förbi vårt hus och väldigt ofta sitter de och tittar ner på sin telefoner. Då får jag lust att springa ut på trappen och ropa åt dem: hallå, du missar det! Du missar allt det vackra omkring dig. Du missar att du sitter på en häst. Njut av det – för en dag kanske du inte längre kan.
Men det är så det är med allting. Vi människor tar även de mest fantastiska saker för givna, ända tills den dag då det tas ifrån oss. Då inser vi vad vi hade.