Någon frågade mig om jag minns ögonblicket när jag förstod att jag är sjuk. Att det är något allvarligt fel på min nacke. Det var ju egentligen en process att nå den insikten. Men efter en hel del efterforskningar hade vi lärt oss så mycket att vi visste att det första steget var att göra en magnetkameraundersökning.
För att kunna diagnostisera CCI behöver man göra en dynamisk, belastande MR. Det betyder att man ska vara upprätt (sittande eller stående) samt böja huvudet bakåt, respektive framåt. Detta för att se hur huvudet rör sig över ryggraden.
En sådan MR-kamera fanns i Göteborg tidigare så vi åkte dit för att göra det. Det här var i juli 2015. Redan på tåget hem tittade vi på bilderna från undersökningen. Vi hade fått dem på en cd-skiva och hade dator med oss.
Vi hade studerat så många MR- bilder vid det laget att vi visste vad vi skulle titta efter och mycket riktigt såg vi detta på mina bilder.
DET var ett sådant där ögonblick. Då vi förstod. Då allt föll på plats. Och hopp och lättnad strömmade genom kroppen. Äntligen fanns det ett namn för det som var fel och framförallt en chans att bli bättre.
Jag minns att vi fick känslan av att nästan vara framme. Tänk om vi vetat då hur långt kvar vi faktiskt hade. Tur att vi inte gjorde det.
Senare fick vi det vi såg bekräftat av läkaren i New York och resten av historien känner ni till.
————-
Vill du hjälpa? Klicka här
Följ insamlingen på Facebook https://m.facebook.com/skruvarinacken
