En sak jag sagt många gånger den senaste tiden är att det känns som om livet rinner mellan mina fingrar. Journalister har frågat mig ”hur bråttom är det?” och jag kan förstås inte ge dem någon tidsram. Jag antar att de fiskar lite efter rubriker som Lisa har bara sex månader kvar att leva, men något sådant kan jag inte uttala mig om. Men visst är det bråttom, för mig. Just för att det känns så, som om livet rinner mellan mina fingrar. Tiden går. Mitt liv går. Och jag ligger här.
Det har fått mig att inse att tid är något av de mest värdefulla vi har. Alla har vi fått en viss mängd till att leva. Alla dagar, månader och år – ja, varje minut och sekund som går – är delar av denna begränsade tidsmassa. Vår egna tidsbank.
En del får mycket, andra får alldeles för lite, men vad vi än gör så är den begränsad. Och vi kan aldrig veta hur mycket just vi fått. När den tar slut.
Hur vi väljer att använda den tid vi blivit tilldelade är det som avgör om vi är lyckliga eller inte. Använder vi den till någonting som gör oss glada och får oss att må bra? Eller existerar vi bara? I värsta fall kanske vi till och med använder den till någonting som vi inte alls tycker om och som får oss att må dåligt. 
Det här är ingen generalrepetition för det riktiga livet, det som händer sen. Livet händer just precis nu. Ta tillvara på din tidsbank. Slösa inte bort den på saker som inte gör dig lycklig. Värdera din tid högt. Ta den inte för given. Låt den inte rinna mellan dina fingrar.
————–
Vill du hjälpa? Klicka här
Följ insamlingen på Facebook https://m.facebook.com/skruvarinacken
