Nu när jag har landat lite, tagit in allt nytt och börjat vänja mig vid nya jobbiga tankar – så sätter rastlösheten in. Eller kanske är jag mer otålig egentligen. Jag vill inte stanna upp nu, jag vill fortsätta framåt. Det skulle kännas bra att ha operationen inbokad. Att ha ett datum. Fast jag ska erkänna att den tanken är både svindlande läskig och lugnande på samma gång.
Ni minns kanske att jag för ett tag sen skickade all information till en neurokirurgklinik här?
Det är en månad sen nu.
Och på den månaden har jag ringt dem ett antal gånger för att få bekräftat att de fått det, kuvertet med rapporter, utlåtande och artiklar. Pratade senast idag med dem. Men fortfarande har de inte kunnat svara på om de fått det. Än mindre att de tänker kalla mig.
Frusterande.
Men jag måste försöka vara tålmodig. För jag har ett så glasklart fall nu. Om de inte kan operera mig här så har jag rätt att bli remitterad någonstans där de kan. Och jag har tillräckligt med ”bevis” som stödjer min diagnos och behovet av operation. Kirurgerna i Barcelona var öppna för en kontakt med dem. Allt de behöver göra är att ringa.
Jag har även blivit remitterad till en annan neurokirurgklinik här. Där fick jag kallelse direkt. Den 13 december. Till en sjukgymnast.
Ja vad ska man säga om läkarvården i Sverige. . . ett ord räcker för mig. Pinsam. . . . . Skatt ska vi betala, men effektiv hjälp får vi inte. Måste berätta, i somras har jag slussas runt på Linköpingsuniversitet sjukhus för knöl i bröstet. När vi åkte tillbaks till Indien, kunde dom fortfarande inte säga vad det var för knöl. Magnetröntgen blev inte godkänd Måste göras om när jag kommer hem igen. Vi tog tag i saken här i Indien, klar på 3 timmar. Med ultraljud, Magnetröntgen, provtagning direkt in i knölen och undersökning. Svar på allt av läkaren dagen efter.(inget privat sjukhus, ett vanligt sjukhus för Indier) Nu förstod vi inte mycket av svaret, så ett läkarteam i Danmark kollade igenom allt och meddelade oss vad det var. I Sverige är jag inte klar ännu. . . . Pinsamt oeffektiva 🙁
KÄMPA på och tjata ihjäl dig om dina dokument. Jag förstår att det är frusterande för dig/er. Stå på dig. Kram
Ja pinsam är ett bra ord. Läkarna i Barcelona verkade minst sagt undrande inför varför jag inte fått hjälp för detta i Sverige …
Vilken skillnad! Allting på en dag i Indien som det tar månader för i Sverige. Vad bra att ni gjorde det där istället! Jag hoppas att du fick positivt besked och att du mår bra?
Stor kram!