Härom natten drömde jag att jag stod öga mot öga med tre tigrar. Jag var inte rädd, men jag hade väldigt stor respekt för dem och pulsen var hög. Jag såg hur de rörde sig, hur musklerna spelade under huden och ögonen glimmade. Men det var aldrig så att jag tänkte springa därifrån. Det alternativet fanns liksom inte. Jag bara stod där. Försökte överleva.
Den var stark den där drömmen. Jag tänker att den kanske representerar mitt liv nu. Att jag stirrar något skrämmande rakt in i ögonen. Medveten om faran som lurar, men utan avsikt att fly. För precis som i drömmen så finns ju inte det alternativet. Jag måste stå kvar. Försöka överleva.
