Igår bastade Peter och jag. Jag hade ju tänkt att jag skulle börja med det, för att svettas ut gifter från cancerbehandlingen. Vet inte om det funkar, men tyckte det var värt ett försök och att det åtminstone skulle kännas bra. Att det i alla fall skulle kännas som om jag svettades ut gifter, och att det kan ha sin effekt också. Men jag hade ju glömt bort att jag inte svettas.
Vi satt där, i runt 70 graders värme och svetten rann om Peter medan jag var helt torr och bara blev allt rödare. Det sved i huden. Som om jag satt i solen och brände mig. Vi satt inte länge, vet inte ens om det var en kvart. Jag har inte bastat på många år så jag vet inte vad som är normalt, men kan inte minnas att jag fått så förut. Brukar ni som bastar få så? Efteråt var jag helt röd på armarna, ryggen, halsen, bröstet (mina ärr var väldigt röda) och i ansiktet. Duschade kallt länge men det tog någon timme innan det gått ner. Hade druckit mycket innan och fortsatte så klart efteråt, men mådde ändå konstigt.
Jag vet alltså inte med det här bastuexperimentet … Blir jag överhettad för att jag inte svettas? Varför kan jag inte svettas? Säkert något med EDS:en. Jag vet inte om jag ska prova igen, kanske med lite lägre temperatur.
Jag har bokat tid på vårdcentralen för att be om att få ta lite prover. Tycker jag är tröttare än jag varit förut och oroar mig lite för det. Sen har jag, under kanske två veckors tid nu, haft en konstig känsla i benen till och från också. De känns stumma, lite svaga och liksom ilar i dem. Det är inte magnesiumbrist för det äter jag (och vet hur det känns, och har provat smörja med magnesiumolja), det är inte vätskebrist för jag är världsbäst på att dricka mycket vatten.
Suck. Hade det bara varit under någon dag hade jag inte brytt mig, det dyker upp konstiga symptom i min kropp då och då på grund av EDS, men när det håller i sig en längre tid så …
Vilket upplyftande blogginlägg det här blev. Nej, nu pratar vi om något roligare! Jag är så glad och tacksam över att människor vill läsa min bok. Det är en förunderlig känsla att packa ner ett exemplar i ett kuvert och veta att den snart är i någon annans händer. Att mina ord har fysisk form nu och kan förflytta sig är så märkligt, och fantastiskt. Blir också så innerligt glad när någon berättar att de känner sig hjälpta. Det var ju hela anledningen till att jag skrev boken. Vi har ju börjat marknadsföra boken nu också, som vissa av er kanske sett. Jag har ju inget förlag i ryggen som gör sådant, eller, förlaget är ju jag och Peter. Det är också kul – svårt, men kul.
Tack förresten till alla er som delar och gillar vår ”annons”! <3
Det är fint att få jobba lite med någonting igen. Jag har ju förstås jobbat med att skriva boken i flera år, men det gick så oändligt långsamt på grund av cancer och allt annat, så det kändes inte riktigt så. Nu får jag den där sköna känslan av att ha gjort något bra i slutet av dagen, och att vakna med ett konkret syfte för dagen. Dessutom med något som jag tycker är så roligt! Dock, som jag skrev på Instagram, klarar jag inte så mycket åt gången. Särskilt inte om det innebär att jag måste koncentrera mig. Fortfarande väldigt hjärntrött.
