Bröstproteser och tårar

Igår åkte Peter och jag in till stan, för jag skulle prova ut bröstproteser. Som bröstcancerpatient har man rätt till ett par nya proteser om året, och två par första året. Bh med protesficka får man stå för själv. Innan vi gick dit var vi förbi kliniken där jag opererades. Det var nämligen så att båda såren har läkt jättefint, förutom på ett ställe. Där stack det ut en bit tråd som kroppen inte hade löst upp, och den hindrade såret från att sluta sig och läka där. Trots att jag blev sydd med extra snabbupplösande tråd så blev det alltså så här, min kropp är inte så bra på det där. Hur som helst, jag hade tid hos en sjuksköterska för att ta bort den där tråden. Det var en av sköterskorna som tog hand om mig efter operationen, en kille som var så snäll. Det är tur att jag fortfarande inte har någon känsel i eller runt om såret, för han grävde en del. Nu är tråden borta och jag hoppas att den delen läker ihop lika bra som resten.

Sen träffade vi Tuva och åt lunch med henne. Det var fint att umgås lite. Jag har inte skrivit så mycket om det, men hon har ju flyttat hemifrån och det är … en känslomässig process. Både för henne och mig. Ska skriva mer om det en annan gång.

Sen gick vi för att prova proteser. Kvinnan som hjälpte mig var verkligen jättegullig och förstod mig bra. Hon ifrågasatte aldrig vad jag ville heller. För jag vet inte hur vanligt det är att någon kommer in och vill ha väldigt små bröst. Mycket mindre än vad man hade ursprungligen. Jag var rädd innan att jag skulle behöva stå på mig angående det, men det behövde jag absolut inte. Vi började med en storlek som var ganska nära den storlek mina bröst var, men det kändes mycket märkligt. Som att hänga på sig två stora säckar. Jag har nog blivit väldigt van vid att inte ha något där, för det kändes bara så fel. Det förstärkte ju bara min känsla av att vilja ha väldigt små proteser. Så vi provade flera sådana.

Men, och här var hela problemet; de var små i hur mycket de liksom putar ut, som bröst gör, men också i själva omkretsen. Jag upplevde dem som små trutar. Jag har insett att mina originalbröst nog var ganska stora i omkrets, och att jag har en ganska bred bröstkorg. Så två små trutar på den ser konstigt ut. Jag ville ha något ganska platt, men med större omkrets. Vet inte om ni förstår vad jag menar? Det är svårt att förklara. Men tänk hur en stor tallrik är större än en assiett, fast båda är lika platta.

Det alternativet fanns ju förstås inte. Jag kom hem med några som kändes okej, men inte bra. De funkar under vissa kläder, men under andra ser det jättefult ut tycker jag. Så jag vet inte. Kanske föredrar jag att vara helt platt framför två små trutar? Jag vet inte. Det är mest när jag har tighta kläder som jag känner att jag skulle vilja ha något för att få bättre balans i överkroppens utseende. Tittar man på mig i profil så buktar liksom mina revben ut mer än stället där mina bröst satt, det ser lite konstigt ut. Så det är mer det jag vill fixa till. Men hur gör man det? Jag vet inte. Orkar inte tänka på det just nu. Kanske går jag tillbaka till butiken och försöker igen, man får byta proteser om man ångrar sig, eller om det inte känns rätt hemma.

Jag var helt slut när vi gick från butiken. Jag tror hela tiden att jag mår bättre än vad jag gör, eftersom jag oftast tar det väldigt lugnt. Men när jag gör en sådan grej som att åka in till stan, gå runt lite och så vidare – så blir jag helt slut. När vi kom hem stupade jag i säng och på kvällen hade jag ont överallt. Kände mig helt mörbultad. Jag var också ett känslomässigt vrak. Var så besviken på att inte komma hem med ett bra alternativ till att vara helt platt. Det kändes hopplöst. Jag grät och grät. Kanske behövde jag det. Peter höll om mig och sa att jag är vacker oavsett. Behövde höra det. Han är bäst <3

Åh gud, det här blir en massa ältande om mina bröst, eller avsaknaden av dem snarare – sluta läsa om ni är trötta på det. Jag förstår er. Jag är själv less. Men jag tror det är en resa det här. Jag lär mig acceptera min nya kropp, helt och fullt. Det är inte något som sker från en stund till en annan. Det är inte en linjär process, utan det går upp och ner och fram och tillbaka.