Imorgon ska jag till sjukhuset för ”förberedelser” inför strålningen, datortomografi tror jag det var. Första strålningstillfället blir den sjunde mars. Jag hade hoppats på att slippa strålning, men så blir det alltså inte. Man vet att strålning sänker återfallsrisken rejält, så det är ju inget man chansar med och väljer bort. Jag tänkte bara om det liksom fanns gånger – eller patienter – där det inte fanns någon anledningen att stråla. Som att analysen inte visar några cancerceller till exempel. Men tydligen är analysen aldrig hundra, det kan finnas något mikroskopiskt kvar- därav strålning oavsett.
Känns som om jag har en tuff tid framför mig. Igen. Åka på strålning fem dagar i veckan i – jag vet inte hur länge – men tror det är mellan fyra och sex veckor. Jag får reda på exakt hur länge det blir på torsdag när jag träffar min onkolog. Och så antikropparna var tredje vecka också.
Min ork kommer gå till det och inte räcka till något annat, misstänker jag. Att åka iväg någonstans varje dag har jag inte gjort på många, många år. Många patienter blir fatigue när de strålas också så kanske ska jag tillbaka in i Den Stora Tröttheten snart då. Yay. Gick en lång promenad med Harry efter jag fått reda på det idag och bara grät. Just nu känns det bara som om jag inte orkar mer.
