Den 10:e augusti förra året diagnostiserades jag med bröstcancer. Jag vet nu att tumörområdet i mitt bröst var exakt 10x62x45 millimeter. Alltså nästan halva mitt bröst, kanske mer. Sju veckor senare var tumören borta.
Nu är det tre veckor sen hela det bröstet opererades bort och igår var jag på bröstcentrum för att träffa kirurgen. Hon berättade att hon under operationen inte kunnat se någon kvarvarande cancer i bröstet, förutom de här förkalkningarna jag haft hela tiden. De kallas också förstadie till cancer och cytostatika biter inte på dem. Men det var väldigt, väldigt små. Knappt något alls.
Som sagt så analyserar de ju bröstvävnaden också, för att se hur mycket cancerceller som finns kvar.
I min fanns inga.
Inga cancerceller.
Förstår ni vad det betyder?
Jag hade inga cancerceller i portvaktskörteln, vilket innebär att cancern inte spridit sig från bröstet och ut i kroppen. Jag hade ingen tumör kvar. I bröstvävnaden hittades inga cancerceller.
Så jag är ju faktiskt cancerfri!
Det känns så makalöst att jag inte vet hur jag ska beskriva det. Som att bli just fri kanske. Jag är så lättad, lycklig och djupt tacksam. Jag är stolt över mig själv som gjort allt jag kunnat för att bli frisk. Som följt min intuition och hängett mig. Någon dag ska jag skriva om allt jag gjort, hela resan.
Nästa vecka ska jag träffa onkologen och prata om vad som händer nu, om jag ska ha någon mer behandling förutom antikropparna.
Resan är inte slut riktigt än, men jag vill ändå tacka er som läser och som stöttat mig igenom det här. Det betyder så mycket. Tack.
Så skönt. Bra kämpat. Hejja dig. Hoppas eländet fortsätter hålla sig borta.
Kramar!
Tack! Ja det hoppas jag verkligen. Det måste det.
Kramar Lisa