En morgon på sjukhus

Puh. Det har varit lite livat här. Vide hade ont i magen redan när han lade sig igår, men inte så farligt. Inatt vaknade han dock igen och hade jätteont. Vi var uppe med honom en stund och efter ett tag blev det bättre och han somnade om, och vi med.

Vid sex på morgonen vaknade han och hade mer ont igen. Han grät och vred sig av smärta. Då tyckte jag han kändes lite febrig också, så vi bestämde oss för att åka till sjukhuset. I bilen dit fick han ondare och så kräktes han, så då tänkte vi att det säkert var blindtarmen som vi så klart var oroliga för. Låg feber, magsmärta och kräkningar – exakt de symtom som står när man läser om inflammation i blindtarmen. Han sa dessutom att det var på höger sida han hade ont.Väl på akuten fick vi hjälp direkt. Av väldigt trevliga läkare och sköterskor. De tog prover och gjorde ultraljud, men allt var normalt. Vid det laget började smärtan bli allt bättre och till slut försvann den helt. Så vi fick åka hem igen. Väldigt lättade över att Vide inte behövde opereras. De vet inte vad det var, men inte blindtarmen i alla fall. Kommer det tillbaka och blir värre så skulle vi åka in igen.

Pust. Det var början på vår nyårsafton. Nu är vi alla trötta och sega. Blir en hemmadag för oss. Tuva steker pannkakor som någon sorts sen lunch och jag försöker få nackmusklerna att slappna av efter morgonens pärs. Heja mig och nacken som klarade det! Hade det varit innan operationen hade det aldrig gått.Hoppas ni får en underbar nyårsafton! Vad man gör är mindre viktigt, huvudsaken är att de man är med gör en glad och lycklig. Och är man inte med någon så är man inte ensam – utan i sitt eget sällskap, och det är fint det med.