Vi somnade tidigt igår kväll, alla var vi väldigt trötta. Jag sov faktiskt bra. Vi har släpat med en bäddmadrass av memory foam till mig. Det låter helt galet, jag vet, men den gick att rulla ihop och få ner i en stor typ sportbag (heter det så? Inget ord jag brukar använda precis haha). Det är samma typ av madrass jag har hemma, fast smalare. Ska jag klara av att vara borta i två veckor måste jag kunna vila musklerna, och det kan jag inte göra på vilket underlag som helst. Jag är som prinsessan på ärten, fast värre.
Hur som helst; vid halv åtta imorse vaknade jag och Peter och drog upp persiennerna och så låg vi och tittade på när solen gick upp över havet.
Jag visste nästan inte var jag skulle göra av all lycka som liksom sprängde i bröstet. Till slut rann den över och blev till tårar. Tänk att jag är här. Att jag kan vara här och uppleva allt detta. Att vara vid havet har varit något jag verkligen drömt om. Längtat efter. Men det har känts så långt borta. Jag är så lyckligt lottad. Jag må ha en kropp som inte riktigt fungerar, men jag får uppleva det här, jag får vara i världen. Och jag har tre personer som jag äskar ofantligt mycket och som älskar mig lika mycket tillbaka. Jag är så lyckligt lottad.
Huset vi hyr ligger alltså precis på stranden i Mijas i södra Spanien. Vattenbrynet är kanske tio meter från huset. Helt galet. Jag ligger i sovrummet nu med fönstret öppet och kan känna doften av det, av salt hav. Jag hör vågorna brusa och skumma när de slår in mot stranden. Kan fortfarande knappt tro på det. Är det en dröm?
Ursäkta lite mörka bilder, men det blir lite motljus hur man än gör.
Peters och mitt sovrum.
Det enda som gnager lite i hjärtat är att jag saknar Harry. Alltså jag trodde inte man kunde sakna en hund så här. Det känns som jag glömt en arm eller något hemma. Jag får liksom inte tänka på honom för då gör det så ont. Jag låter lite knäpp, jag vet. Men han är ju alltid vid min sida. Vi sitter liksom ihop. Jag tänker alla möjliga knäppa saker, som att han tror att vi övergett honom. Får påminna mig om att han är en hund, och hundar lever i nuet.
Han är i alla fall med Peters föräldrar och har det jättebra. Får långa promenader och massor av gos. Just nu är de i Arboga, men imorgon ska de åka till vårt hus och bo där eftersom deras badrum ska renoveras. Perfekt tajming.
