En av de få som verkligen velat hjälpa

Igår fick jag då äntligen nya ortoser, så himla skönt! Sist jag var där var innan operationen, ganska exakt ett år sen, så jag behövde verkligen nya. Kan inte sova utan dessa på fötterna.”Min” ortopedtekniker Lasse blev glad av att se mig utan krage. Han är en av de få inom vården som jag stött på som verkligen velat hjälpa mig. Jag var i så stort behov av en krage när jag kom till honom, för att kunna vara på benen alls. Men ingen krage funkade för mig. Jag behövde en som höll upp huvudet inte bara i fram, utan också i bak. Bakstyckena som hör till kragarna gjorde inte det. Men då gjorde Lasse ett specialgjort till mig, format efter min nacke. Det gjorde en stor skillnad i mitt liv. Jag fick lite mer frihet och blev lite mindre bunden till sängen. Jag tror inte jag hade klarat resorna till New York och Barcelona utan den heller. Några månader efter jag fått den så mailade jag honom och tackade. Känner fortfarande så stor tacksamhet när jag träffar honom.

Man ser bakstycket lite på den här bilden från New York.Det gick liksom in lite i min ”hals-svank” och in under bakhuvudet och höll på så viss upp det. Jag tänkte det kan vara bra att skriva, om det är någon annan med CCI som inte får det att funka med krage.

Jag är fortfarande förkyld, men jag tror det börjar ge med sig lite nu. Det är drygt att bli ”vanligt sjuk” när man är kroniskt sjuk, för det blir ju liksom dubbelt. Det är ju tyvärr inte så att kroppen tar hänsyn och bara ”vi tar det lugnt med ledvärken nu när hon har ont i halsen och är snuvig” hehe. Det hade ju varit bra. Men nu tror jag i alla fall det vänder.Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med denna dag … kanske skriva lite. Har inte orkat det nu när jag varit sjuk. Men kanske klarar lite idag.

Vad ska ni göra?