Jag fick en fråga om hur jag blivit behandlad av Försäkringskassan, så jag tänkte jag kunde skriva lite om det.
Jag blev först sjukskriven i slutet av 2010. Då hade jag börjat få en mängd symptom som jag inte förstod hängde ihop. Bland annat en sjuklig trötthet, ont i lederna i och framförallt i nacken. Mitt huvud kändes för tungt för nacken. Jag var tvungen att hela tiden vila det mot handen när jag satt framför datorn på jobbet (jobbade på kontor). Jag hade feber var och varannan dag. Sen var det hjärdimman. Jag kunde verkligen inte tänka eller få in något i huvudet och kände mig så dum.
Till slut gick det inte längre och jag blev sjukskriven av en läkare på vårdcentralen. Men givetvis visste varken han eller jag vad som var fel på mig. Jag hade alltså ingen aning om att jag hade EDS, visste inte ens vad det var på den tiden. I läkarintyget för min sjukskrivning skrev han mina symptom. På några få rader. Trötthet och värk, stod det typ.
Föga förvånande godkände inte Försäkringskassan detta intyg och avslog min ansökan om sjukpenning. För så fungerar det ju, när en läkare inte vet vad som är fel på en patient – och därmed inte kan ställa diagnos – är det patienten som får lida för det. Eftersom denne då kanske inte får sjukpenning. Hur sjukt är inte det? Bara för att läkaren inte visste varför jag mådde dåligt, så hade jag inte rätt till sjukpenning. Diagnos eller inte – jag mådde ju lika dåligt.
Samma sak gäller om läkaren helt enkelt är slarvig och inte skriver ett tillräckligt utförligt intyg. FK avslår det och den sjuke står utan pengar. Nuförtiden är det dessutom värre än så har jag förstått. Läkaren kan ha både skrivit utförligt intyg och satt rätt diagnos – men ändå bli ifrågasatt och överkörd av FK. Försäkringskassan har ju sina egna läkare som bedömer arbetsförmåga hos patienter de aldrig träffat. Måste vara enastående, kanske rent av synska läkare, de använder sig av. Som kan göra den bedömningen bättre än läkaren som faktiskt träffat och undersökt patienten …
Jag gick utan pengar i tre – fyra månader. Sen fick jag EDS-diagnos och ett riktigt gediget intyg, allt av en privatläkare. Jag överklagade då Försäkringnskassans beslut hos förvaltningsrätten. Jag hade ju uppenbarligen haft rätt till sjukpenning eftersom jag såklart hade EDS då också – bara att läkaren inte klarade av att ställa den diagnosen.
Men det spelade ingen roll. Jag vann inte över dem i förvaltningsrätten. Så klart gjorde jag inte det. Hur många gör det? Men det nya intyget blev godkänt och jag fick sjukpenning från och med då. Jag hade tur som hade Peter och kunde därför både bo och äta trots att jag var utan inkomst i flera månader. Annars vet jag inte vad jag gjort.
Genom det lärde jag mig att mina sjukintyg måste vara gedigna och verkligen beskriva mina symptom och min situation. Nu har jag en jättesnäll läkare på vårdcentralen som förstått hur viktigt det är att skriva ordentliga intyg, men jag är alltid med och bestämmer hur de ska utformas. Så det verkligen speglar min verklighet och min funktionsnedsättning.
Sen dess har jag faktiskt inte haft några bekymmer med FK (ta i trä). Tror det kan ha och göra med att jag har ”rehabiliterats” en gång, utan resultat givetvis eftersom mindfulness och vattengymnastik inte botar kraniocervikal instabilitet. Men kanske kommer de börja ifrågasätta mig nu när jag opererats, jag vet inte. Vi får se.
Mitt tips till dig som blir sjukskriven är att ha kontroll över läkarintygen. Vad står det i dem? Stämmer det? Är de tillräckligt utförliga? Be alltid att få läsa igenom. Det är ju dig det handlar om. En gång var det en läkare som specifikt frågade mig om jag hade ångest (varför jag nu skulle ha det när jag sökte för mina EDS-besvär) och jag uttryckligen svarade NEJ. Ingen ångest. Ingen nedstämdhet. Jag är inte deprimerad. Jag har Ehlers-Danlos syndrom. Vad tror ni hon skrev i läkarintyget? Patienten lider av ångest.
Hamnar du hos en läkare som skriver saker som inte stämmer eller inte skriver tillräckligt utförligt, byt läkare. Gå till en annan.
